Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ett språkligt mästerverk. Av Gustaf Jacobson - Erik Wellander: Riktig svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av sällsynt grundlighet och gedigenhet. Den planerade grammatikan
blev verklighet halvsekelåret 1836, då akademiens ledamot professor
L. M. Enberg på dess uppdrag utgav en svensk språklära. Någon
större betydelse fick dock detta arbete icke, och även för de flesta
språkmän torde det sedan länge vara fullständigt okänt. Det skulle
dröja länge, innan akademien återupptog den plan, som för tillfället
förverkligats genom Enbergs arbete. Det skedde, då den 1924 åt
sedermera professor Erik Wellander uppdrog att »till skolornas och
allmänhetens tjänst utarbeta en handledning i svenska språkets vård».
Under de år, som gått sedan dess, har professor Wellander gjort sig
alltmer känd och uppskattad av den svenska allmänheten genom
radioföredrag och andra föredrag, uppsatser i tidningar och tidskrifter,
vari han belyst drag i nutida svensk språkutveckling och verkat för
språkets rykt och ans. Den skärpa, fyndighet och sakkunskap, som
röjt sig i hans framställning, ha gjort det klart, att han var rätte
mannen för det uppdrag akademien givit honom, och i
språkintresserade kretsar har man med allt större iver motsett fullbordandet av
hans stora verk.
Då detta nu framträtt såsom det omfångsrika arbetet Riktig
svenska[1], må först som sist sägas ifrån, att förväntningarna icke
svikits utan överträffats. Prof. Wellander anser sig skyldig att
framföra en ursäkt för det långa dröjsmålet. Redan en första överblick
av den omkring 800 sidor starka volymen gör läsaren villig att utan
vidare ge författaren absolution på den punkten. Vilket
utomordentligt arbete måste det inte ha krävt att insamla detta väldiga material,
hämtat ur ämbetsverksskrivelser och förordningar, riksdagsskrivelser
och kommittébetänkanden, tidningar och böcker! Men icke nog med
det: urvalet, materialets genomarbetning och gruppering,
uppläggningen av olika språkliga kategorier — allt detta är av den art, att
det endast kan växa fram som resultat av ett mångårigt, mödosamt
tankearbete. Men icke ens detta räcker till för att nå det resultat,
som här föreligger. Därtill kräves först och sist personlig smak,
säkerhet och omdöme, sans och måtta, vid överblick, skärpa och
klarhet i förening med vidsynthet och tolerans. Det är just dessa
egenskaper, som framträda på varje sida i professor Wellanders
framställning. »Överhuvud har jag», säger han, »ansett min uppgift vara
mindre att fälla smakomdömen om förekommande uttryckssätt än
fastmer bidraga till den allmänna språkkänslans skärpande och de
stilistiska anspråkens höjande genom att visa svagheterna hos
mindre goda uttryck och peka på andra uttrycksmöjligheter.»
Den som följt prof. Wellanders språkliga strävanden såväl tidigare
som i den nya boken, kan inte ta miste på att en av de för honom
mest motbjudande tendenserna i den sentida svenska
språkutvecklingen är kanslispråkets våldsamma inkräktning på övriga stilarter.
I och för sig har han ingenting emot kanslispråket. På ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
