Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Bouppteckning efter den tyska minoriteten i Lettland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdeföremål, som kunde bevisas vara familjeklenoder. Likaså gavs
tillstånd att ur landet medföra exempelvis kyrksilver från de
tyska församlingarna, vilket representerade ett mycket betydande
värde. Även prissamlingar tillhörande skytteförbund,
idrottsföreningar o. dyl. frigåvos. Vad letterna ville hindra, var i första hand
utförandet av historiskt eller etnologiskt värdefullt material.
Utförselförbudet iakttogs emellertid icke alltid av tyskarna, såsom
framgår av att åtskilliga beslag gjordes av de speciellt för detta
ändamål tillsatta kontrollkommissionerna. Bl. a. lades embargo på
en del värdefulla handlingar belysande revolutionsrörelsen 1905. Det
mest sensationella beslaget gjordes emellertid, då man fann de tyska
minoritetsledarnas arkiv. Detta innehöll ett i hög grad
komprometterande material, som visade, att tyskarna i Lettland på sistone
bedrivit ett energiskt mullvadsarbete. Bl. a. framgick av en del handlingar,
att de redan vid tiden för sudettyskarnas införlivande med
Stortyskland lagt upp en omfattande plan för sin verksamhet. Denna
gick ut på att med stöd från Berlin åt lettlandstyskarna utverka en
fullständig icke blott kulturell utan också politisk och ekonomisk
autonomi, som sedermera skulle leda till tysk hegemoni i Lettland.
Tyska guvernörer för de olika lettiska provinserna och andra högre
ledare voro redan nominerade på papperet. De aktiva inom
tyskminoriteten hade uppenbarligen tänkt sig en annan
händelseutveckling, än den de nu fått bevittna.
Den andra fasen av den tyska folkgruppens omplantering — låt oss
kalla den boutredningen — torde bli avsevärt långvarigare än den
första och medföra mycket stora svårigheter. Arbetet med de olika
f. d. tyska företagens likvidering eller övertagande av letter är
emellertid i full gång. Framför allt måste det ligga i de lettiska
statsmyndigheternas intresse, att för folkförsörjningen viktiga industrier
kunna hållas igång utan avbrott, samt att den tidigare av tyskar
brukade jorden icke kommer att ligga i träda. Inom industrien var
ju tyskarnas inflytande stort, trots att många av deras företag redan
tidigare övergått i letternas händer. Vad jordbruket beträffar, bodde
visserligen inte mer än cirka en sjättedel av de nu utflyttade på
landsbygden, men icke förty ligga för närvarande närmare två tusen
lantgårdar öde, omfattande drygt 50,000 hektar, och vad ett fortsatt
sådant förhållande skulle innebära för en stat i så hög grad beroende
av sitt jordbruk som Lettland är ej svårt att förstå. Spekulanter
på den herrelösa jorden saknas emellertid icke, och
förvaltningsmyndigheterna göra allt för att snabbast möjligt ordna med fördelningen.
Här uppställa sig dock åtskilliga svåra problem, liknande dem som
den stora agrarreformen på tjugotalet förde i släptåg. En del större
gårdar skola styckas, och jordköparen blir alltså i vissa fall tvungen
att uppföra bostadshus och ekonomibyggnader. Man beräknar att
av de två tusen f. d. tyska gårdarna kunna skapa tre tusen lettiska
småbruk. Till dessa ha redan inte mindre än trettio tusen
spekulanter anmält sig, av dem ungefär en sjättedel från Lettgallen, den
närmast Ryssland belägna delen av landet. Denna provins är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
