Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Bakom fronten i Finland. Av Stig Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda milt våld för att överhuvudtaget förmå arbetarna att lämna
sin sysselsättning och krypa ner i skyddsrummen.
I början av kriget hade man från orter, som räknats som utsatta,
i viss omfattning verkställt evakuering av förvaltningspersonal. Man
hade då inte velat tro, att ens ryssarna skulle använda sig av
sådana terroriseringsmetoder, att praktiskt taget hela landet skulle
komma att ligga inom farozonen. Nu uppfattade man de större
städerna som relativt säkra på grund av de anordningar för luftvärn,
som så småningom kunnat genomföras.
Särskilt transportproblemet framkallade vissa svårigheter.
Järnvägstågen ha ju varit omtyckta mål för »herr Molotovs fåglar», som
man uttryckte det. Därför kör man som bekant mest under de mörka
timmarna. Krigsmakten har för sina behov varit tvungen att
rekvirera en ganska stor del av lastbilsparken. De bilar, som finnas kvar,
utnyttjas om möjligt under dygnets alla timmar. Inom varje län
finnes en särskild transportnämnd, som övervakar att lastbilarna
utnyttjas på bästa sätt, bland annat så att transportvägarna kunna
förkortas och dubbelkörningar undvikas. Många generatordrivna
bilar såg man ej.
I samband med evakueringen av frontområdena berättades en
liten belysande historia. Då områdena tömdes, lämnade man varken
stock eller sten efter sig. På ett håll fanns det dock en gammal
bastu, som var så dålig, att man inte brydde sig om besväret att
bränna den. Vid ett tillfälle lågo några finska soldater i närheten.
Man beslöt att försöka få sig ett efterlängtat bad med risk att få
taket över sig. Nästa morgon var det litet avbränd ved kvar som
fattat eld. Mot röken styrde en rysk bombeskader och spydde ur
sig sin last. Sedan smög sig en finsk pojke varje morgon under en
veckas tid till den allt fortfarande ej träffade bastun och gjorde upp
eld. Ryska flygplan styrde dagligen troget fram mot röken och
»odlade» skogsmarken runt omkring på sitt speciella sätt.
Första dagen under Finlandsbesöket sammanträffade jag med en
gammal man, som sade: »Ni skall i Finland finna att kriget i all
sin fasansfullhet givit oss stora gåvor. Det har givit oss enigheten.
Det har på nytt gjort oss till ett kristet folk.» Jag fann att han i
båda fallen hade rätt. Bortseendet från det egna jaget,
hjälpsamheten, enigheten i stort och smått, gjorde ett överväldigande intryck.
Den absoluta förtröstan på att högre makter stödde det finska
folket i dess kamp, mötte man bland männen i ministerierna likaväl som
hos hustrurna i de små bondgårdarna och hos människor i de
bombhärjade städerna.
Ett par små brev, som upplästes av en affärsman vid en lunch,
ger mer än ordrika skildringar en glimt av det finska folkets tysta
okuvliga kraft. Breven härröra från en kvinna i en ödemarksgård
och hennes son vid fronten; hon har lärt sig skriva av sina föräldrar
och i sin tur lärt sin son det — skolvägarna äro långa i ödebygden.
Breven, som i original voro skrivna med blyerts, bifogas här i
översättning med utelämnande av namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
