Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Folkomröstning om kommunismen — en replik. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom kommit grundlagens garantisystem så nära som det med
hänsyn till kravet på skyndsamt beslut är möjligt.
Så långt om följdriktigheten hos dem, som vända sig mot
referendumtanken på grund av dess inkonstitutionalitet men gärna äro
beredda att medverka till andra omedelbara grundlagsöverträdelser på
omvägar. Gentemot dem, som anse att ingen grundlagsrubbning ens
under det allvarligaste läge för landet kan få göras utan att
tidtabellen för grundlagsändringar noga respekteras, kan man göra följande
konstateranden.
Proceduren för grundlagsändringar har såsom konstitutionell
garanti oerhört övervärderats. Med densamma har man velat vinna två
syftemål: att låta folket få yttra sig om den vilande
grundlagsändringen och att bereda den nya riksdagens män tillfälle att på nytt
pröva frågan. Visserligen är folkets yttranderätt potentiellt
obegränsad men reellt är den nästan undantagslöst en ren fiktion. Vid ett
andrakammarval kunna hundratals viktiga frågor öva inflytande på
väljarna. När under valrörelserna ha vilande grundlagsändringar
diskuterats och hur skall man kunna utröna vad väljarna tycka och
tänka om t. ex. opolitiska grundlagsändringsförslag? Det skulle
exempelvis vara intressant att få konfronteras med den väljare, som
1932 tänkte på eller överhuvud kände till att då förelåg ett vilande
grundlagsförslag om att postavgifterna ej längre skulle hänföras till
bevillningsmedlen; ändock avslog 1933 års riksdag detta förslag. Det
normala är att vilande grundlagsförslag vid andrakammarvalen
drunkna i mångfalden av andra enklare eller människorna mera
närliggande frågor. Med riksdagens andra läsning kan det vara mera
bevänt, men det säger mycket att sedan 1912 inte mer än ett vilande
grundlagsförslag avslagits, nämligen vid det ovan berörda fallet 1933,
varvid beslutet ej följde några partilinjer. Det bör observeras, att
konstitutionsutskottet för sin del ej ens prövar vilande
grundlagsförslag utan blott anmäler dem för kammaren i ett själlöst memorial.
Icke heller denna garanti bör därför erfarenhetsmässigt överskattas
till sitt värde. Även om man ännu en gång vidgår procedurens
potentiella möjligheter, är det ingen överdrift att konstatera att det
folkliga mellanspelet vid grundlagsändringar brukar vara lika
konturlöst som det parlamentariska slutspelet brukar vara mekaniskt. Ville
man ta starka ord i munnen, skulle man kunna kalla värdesättningen
av grundlagsändringens tidsutdräkt och garantisystem för en faktisk
vidskepelse, vilken likväl anses böra väga tyngre än statens nödvärn
under en svår kris. I jämförelse härmed skulle en folkomröstning,
anordnad isolerad och i ett ämne, rörande vilket människorna ha en
egen uppfattning, ej lämna första och andra statsmakten i något
tvivel om folkmeningen.
Jag vill ej diskutera, om under normala tider sättet för
grundlagsändringar bör ändras eller om referenduminstitutet då vore att
föredra. Jag har blott för det fall, att grundlagens tidsbestämmelser ej
kunna hållas, velat påvisa en väg, på vilken man minst långt avviker
från grundlagens anda, om man nödgas att bryta mot dess bokstav.
E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
