Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska frivilligrörelsen. Av Stig Jägerskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 och 4 december hade överstelöjtnanterna Dyrssen,
Ehrensvärd och Tamm uppgjort en organisationsplan för en enhetlig
svensk frivilligkår i Finland med beräknad styrka av ungefär
7,600 man, uppdelad på tre stridsgrupper. Denna kår var planerad
såsom en fullständig operativ enhet, omfattande infanteri,
artilleri, luftvärn, nödiga specialförband och flyg. Den var
konstruerad så, att ytterligare stridsgrupper skulle kunna infogas i kåren.
Kåren var avsedd att insättas i Nordfinland, där de finska
trupperna voro svaga oeh där sambandet mellan kårens uppgift och
Sveriges försvar var starkast. Att i svenska förband
sammanhålla de svenska frivilliga ansågs som det avgjort bästa sättet
att organisera frivillighjälpen. — Inom kort tryggades, främst
genom svensk industris storartade offervilja, kårens ekonomiska
grund.
Vilka förutsättningar funnos vid denna tidpunkt i Sverige för
en frivilligrörelse? Klart är, att åtskilliga allvarliga hämmande
moment funnos. På arbetarhåll hade länge efter 1918 misstron
mot det finska samhället dröjt kvar. De språkliga
motsättningarna mellan svenskt och finskt hade hos mången skymt blicken
för mera väsentliga sidor av Finlandsfrågan. Betydelsen av
Finlands självständighet för Sveriges och Nordens trygghet hade
aldrig klargjorts. Tron på möjligheten av Finlands försvar var
väl ej heller allmän. Under de senare åren, i synnerhet under den
allvarstyngda hösten 1939, hade dock en varm känsla för
samhörighet mellan Sverige och Finland vuxit fram och en mer
förståelsefull inställning till finska förhållanden skapats. Många
tecken tydde alltså redan vid den finsk-sovjetryska konfliktens
början på att ett spontant intresse och offervilja för Finlands sak
skulle växa fram. Den väldiga uppslutningen vid mötena i
Auditorium den 6 och 8 december syntes giva ett övertygande bevis
härpå, åtminstone vad huvudstaden beträffar.
Det stod givetvis från början klart för Finlandskommittén, att
en frivilligrörelse icke kunde skapas och en frivilligkår icke
uppsättas utan vissa statliga medgivanden. Tillstånd för
värnpliktiga att lämna landet måste lämnas, officerare måste få rätt
till avsked och återinträde i tjänst, utrustning av frivilliga måste
ordnas med svenska statens medverkan, enär dylik utrustning
icke fanns att tillgå i Finland och ju icke kunde köpas i fria
marknaden. Dessa voro de frågor om samverkan mellan
statsmakterna och frivilligrörelsens ledning, som främst anmälde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
