Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Det enade Jugoslavien. Av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET ENADE
JUGOSLAVIEN
EN KRÖNIKA OM FÖRSONINGSPOLITIKENS
SEGER
Av skriftställaren E. LANGLET, Kastrup
Under parlamentsvalen i Jugoslavien hösten 1938 såg man
överallt i landet en affisch uppslagen, som talade ett mycket övertygande
språk, även till den i de avlägsnare bygderna ännu ganska betydande
del av befolkningen, som icke kan läsa. Affischen visade två kartor
av Jugoslavien och dess grannar. Den ena framställde läget fem år
tidigare. I vart och ett av grannländerna, Italien, Ungern, Bulgarien
och Albanien stod en beväpnad soldat i vederbörande lands uniform
med bajonetten riktad mot Jugoslavien. I mitten på kartan, i
Bosniens berg, stod en sydslavisk krigare med lite villrådig min, som
om han inte riktigt visste vilken angripare han först skulle värja
sig mot. Landet var inringat. Den andra delen av affischen
framställde läget hösten 1938. Vart och ett av grannländerna symboliseras
nu av en bonde, klädd i vederbörande lands folkdräkt och helt lugnt
gående bakom plogen med blicken riktad mot den färska fåran. Och
i kartans mitt plöjer också den jugoslaviska bonden sin teg med
största sinneslugn. Hans fred är icke längre hotad, ty hans land är
omgivet av vänner. Vem har han att tacka för det? Regimen
Stojadinovitj!
Ingen kan bestrida, att Jugoslaviens utrikespolitik var
exceptionellt framgångsrik under den tid av nära fyra år (juli 1935—februari
1939), som dr Milan Stojadinovitj ledde landets öden. Valaffischen
talade faktiskt sanning.
Under konung Alexanders tid hade landets utrikespolitiska
orientering helt bestämts av två faktorer: förbundet med Frankrike och
medlemskapet i Lilla Ententen. Till andra grannländer än Rumänien
var förhållandet i bästa fall kyligt. Detta gällde Österrike och
Grekland. I fråga om Italien varierade känslorna från förakt i Serbien
till hat i de kroatisk-sloveniska gränstrakterna, och staten själv
bemödade sig om att på alla områden inskränka förbindelserna med
den latinska stormakten till det minsta möjliga. Italiens — på alla
punkter helt ogrundade — aspirationer på Dalmatien oroade alla de
jugoslaviska regeringar, som avlöst varandra alltsedan 1920, och dess
framfart mot den slaviska befolkningen i Istrien upprörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0191.html
