Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 / 192 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det enade Jugoslavien. Av E. Langlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kroatledaren dr Matsjek.

När i september 1937 samtliga
serbiska oppositionspartier
övergingo till den av kroaterna
förfäktade federalistiska principen,
hade denna redan vunnit en
betydelsefull seger. Den andra
framgången vanns, när en icke
ringa del av
regeringskoalitionens medlemmar i februari 1938
anslöt sig till den federalistiska
oppositionen. Och då
prinsregenten icke ställde sig
oförstående inför dess krav, blev det
den nya regeringschefens
trängande uppgift att söka finna en
basis för närmande till
oppositionen. I sin ministär beredde
Tsvetkovitj visserligen blott plats
för två kroater. Men den ena av dem, justitieministern Ruzjitj,
var en nära personlig vän till dr Matsjek. Redan detta var ett
märkligt tidens tecken. Och det bekräftades av den nya
regeringschefens programtal i parlamentet den 17 februari i fjol. Hans
fasta och ofrånkomliga beslut sades vara att försöka få till stånd
en lösning av den kroatiska frågan på basis av likaberättigande
för bägge parter inom den statliga enhetens ram. Han begärde
samtidigt och erhöll därefter av riksdagen bemyndigande att som
ett första steg utarbeta lagar, som kunde befrämja förvaltningens
decentralisation. Den 17 mars kunde Tsvetkovitj meddela, att
förhandlingar inletts mellan regeringen och oppositionens ledning.
De utmynnade, som regel är i Jugoslavien, i en segsliten
dragkamp om den ena detaljfrågan efter den andra. Det måste
emellertid erkännas, att dr Matsjek visade ett överraskande tillmötesgående
och i det stora hela uppgav den intransigenta hållningen från
tidigare år, då han a priori avvisat alla serbiska förslag utan att komma
med några egna i stället. Åsikterna skulle dock knappast ha kunnat
sammanjämkas utan det utjämnande inflytande, som prinsregenten
utövade på förhandlingarna. Prins Paul gav därvidlag prov på en
eminent diplomatisk skicklighet, takt och klokhet. Sannolikt är det
hans förtjänst mer än någon annans, att man äntligen, i mitten av
augusti i fjol, nådde en för alla parter acceptabel överenskommelse,
vilken därpå förelades regentskapsrådet, som den 24 augusti godkände
den. Därmed kan den kroatiska frågan anses vara löst, även om
många detaljer ännu återstå oreglerade. Men som ett yttre tecken
på att frågan är bragt ur världen inträdde doktor Matsjek såsom
vice ministerpresident i regeringen, där plats också bereddes för
några av hans närmaste medhjälpare, bl. a. den nya handelsministern
dr Ivo Andres, en jovialisk men rivande duktig advokat från Zagreb,
som nu gjort sig bemärkt som en skicklig ekonomisk underhandlare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>