Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1940 - »Hur vi förlorade Norrland» — Ett femtioårigt varningsrop. Av B. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge sysslat med partistrider och tullfrågor, medan försvaret fått stå
tillbaka och blivit mycket föråldrat i fråga om organisation,
beväpning o. s. v. Man gav ej akt på vad som rörde sig ute i Europa, där
det drog ihop till stort oväder. Sverige isolerade sig allt för mycket,
särskilt från Tyskland, som hade stora intressen att bevaka vid
Östersjön. Under dessa förhållanden kom kriget mellan olika europeiska
stormakter fullständigt överraskande liksom de flesta krigsutbrott.
Situationen påminner i hög grad om 1914, men samtidigt har
författaren även förutsett vad som skedde hösten 1939 på ett annat håll.
Det förutsättes sålunda, att Frankrike söker taga hämnd på
Tyskland medan Ryssland blandar sig i Balkanstaternas affärer. I sin
väldiga kamp mot grannen i väster vill Tyskland ha ryggen fri och
sluter därför fred med Ryssland. Under tiden har Tyskland förgäves
sökt allians med Sverige, som därför utlämnas åt Ryssland. Medan
det stora kriget rasar på kontinenten, iakttager Sverige sin
neutralitet men saknar medel att värna denna, och från rysk sida meddelas,
att man betraktar varje förstärkning av Sveriges försvar såsom en
ovänlig handling. Mot hösten kommer så ett ryskt ultimatum att en
stor del av övre Norrland med dess malmfält bör avträdas till grannen
i öster, som även önskar få Nordnorge med den nya lilla staden
Victoriahavn, fiskerierna vid Lofoten m. m. En diskussion av dessa krav
anses vara onödig, då ryska trupper redan stå vid Torne älv och en
rysk eskader just passerat Öresund.
Den svenska armén sammandrages nu efter mobilisering till
Bollnäs, men förberedelserna taga en tid av ett par månader, och under
tiden kommer vintern. Nödig utrustning för ett vinterfälttåg saknas,
och de närmaste månaderna måste därför tillbringas i kvarter i olika
mellansvenska städer. De idylliska lägerplatserna med sina
sommarbaracker kunna ej användas denna årstid, men inkvarteringen i
städerna kostar stora summor och är ej lämplig för truppernas moral.
Ryssarna äro väl rustade men draga ej ned mot söder utan nöja sig
med att hastigt besätta det helt försvarslösa landet i norr samt
städerna i Nordnorge. När den svenska armén på våren drager ut mot
norr och möter fienden vid Umeå, befinnes det att såväl dess
beväpning som utbildning är underlägsen fiendens, och de svenska
soldaternas tapperhet är till ingen nytta. De gamla indelta knektarna kunna
ej följa med i striderna, det är brist på befäl, och hästarna ha slitit
ont under vinterns övningar samt kunna ej ersättas. Slutet blir
därför att svenska regeringen och riksdagen måste finna sig i att avträda
landet ovanför Lule älv, och Norge avskäres i trakten av Bodö.
Det lilla häftet väckte stort uppseende. Det var en verklig appell
och snart började försvarsfrågan få en annan vändning. Härvid
inverkade även flera andra faktorer, men Douglas hade en icke ringa
del i förtjänsten av att den nya härordningen kunde genomföras
under 1890-talet. Han började nu också taga en mera aktiv del i
politiken och blev snart en bland de ledande. Försvaret samt Norrland och
dess utveckling intresserade honom livligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
