Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1940 - »Hur vi förlorade Norrland» — Ett femtioårigt varningsrop. Av B. Odencrants - Lönenivån och rättvisan. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket tillfällig gränslinje. Han ansåg det vara troligt, att de ryska
trupperna skulle taga ställning vid gränsen, innan förhandlingar
inleddes. Härigenom skulle en viss effekt uppnås genom blotta hotet,
och avgörandet skulle sedan bli ganska lätt.
Den utveckling som enligt Douglas måste komma för Europa har
alltså till stora delar redan slagit in, ehuru allt icke gått på en gång
utan så småningom. Hösten 1939 hade Tyskland kommit i det läget att
det behövde freda sig mot öster, och det dröjde ej länge, förrän den
ryska marschen började mot väster. Under de femtio åren hade
emellertid gränsen mellan Norden och Ryssland flyttats tillbaka från
Torneälven till Karelen. Genom Moskvafreden och den nya
nordfinska tvärbanan har Sovjetunionen åter satt sig i marsch västerut
på den gamla vägen mot Atlanten över Norrbottens malmberg.
R. Odencrants.
Lönenivån och rättvisan. I ett land, där arbetskraften är fritt rörlig, måste
arbetslönen för industri och lantbruk tendera att
utjämnas. Den stora skillnad, som i detta avseende råder i de flesta
länder, måste därför synas gåtfull. Lantarbetarnas underbetalning
utgör i själva verket en allvarlig social orättvisa. Och småbrukarna
höra till samma kategori, dit man även kan föra skogsarbetarna.
Försöken att för Sveriges del bortförklara eller bagatellisera
skillnaden mellan industrins (inklusive bergsbruket) och lantbrukets
(inklusive skogsbruket) lönenivå stranda på statistikens klara
vittnesbörd. Så långt tillbaka som exakta uppgifter finnas, är detta fallet
antingen lönenivån varit stabil eller ej. Av tillgängliga siffror
framgår, att mellan perioderna 1860—1864 och 1910—1913, under vilka
lönerna voro relativt stabila, de årliga lönerna i industri och bergsbruk
stego med 195 %, medan lantbrukets dagslöner stego allenast med
155 %. Från mediet av 90-talet och fram till världskriget var
långtidstendensen för manslöner i lantbruket i stort sett likartad som i
industri och bergsbruk.
Efter förra världskriget sjönko lantarbetarlönerna mer än
industriarbetarnas, och dessa senare lyckades relativt snart förbättra sin
lönenivå, vilket icke kan sägas hava varit fallet med lantarbetarna.
Nominallönen per år för industriarbetare m. fl. har enligt
tillgängliga statistiska uppgifter sedan 1913 ökats med 60 % av
utgångslönerna mera än lantarbetarnas inkomst och förskjutningen hänför
sig huvudsakligen till tiden efter 1921. Detta sakförhållande är så
mycket märkligare som under denna period den dagliga arbetstiden
för industriarbetarna betydligt förkortats.
De självständiga brukarna av mindre och medelstora jordbruk äro
knappast bättre ställda än lantarbetarna. Jordbruksregleringen har
höjt priset på lantbrukets produkter, och det ekonomiska tvång, som
förorsakade lönenedsättningar efter det förra kriget, har bortfallit.
Den utjämning av de båda lönenivåerna, som man kunde vänta, har
emellertid uteblivit. Vi befinna oss nu mitt inne i en inflation, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
