Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litvinoff och freden. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande skulle följas av en inbjudan till Sovjetunionen att förena
sig med folkförbundet.
Bakom Beneš stod Barthou. Frankrike önskade trygga sin och
sina östeuropeiska allierades ställning genom att draga in även
Sovjetunionen i det europeiska säkerhetssystemet. Frankrike hade
alltid varit på det klara med att Ryssland erbjöd en av de största
reservoarerna av soldatmaterial i världen. Under de sista två
åren hade Frankrike upptäckt ännu en sak. Det hade upptäckt
Rysslands ständigt ökade effektivitet i luften. Frankrike behövde
Ryssland. Och Ryssland, som å sin sida kände hotet växa från
två håll, önskade Frankrikes och folkförbundets stöd. Litvinoff
hade ju själv i december förklarat, att hans regering icke stod
avvisande gentemot internationella sammanslutningar för fredens
bevarande. Den 18 maj sammanträffade han med Barthou i
Genève och de diskuterade frågan. Några dagar senare kunde de
sovjetryska tidningarna berätta, att krafter voro i rörelse inom
folkförbundet för att vinna Sovjetunionen som medlem.
Den 10 september öppnades folkförbundets femtonde session. En
fråga överskuggade alla andra — den om Sovjets inträde.
Rådspresidenten dr Beneš berörde den i sitt hälsningstal. Många stater
voro i verksamhet för att i folkförbundet föra in »ett land utan
vars samarbete förhållandena i Europa och världen aldrig komma
att helt återvända till det normala». Beneš gjorde ingen
hemlighet av att det också fanns de som tvivlade. Och det tvivlet kostade
överregissören Barthou en myckenhet bekymmer. Hur skulle
man finna en form för inträdet, som på en gång tillfredsställde
folkförbundets och Sovjetunionens prestigekrav? Den gången
Tyskland blev upptaget var proceduren ganska seriös. Tyskland
fick lämna in en formell ansökan om medlemskap och denna
ansökan gick till förbundets politiska kommission, där den blev
underkastad granskning. När det konstaterats, att Tyskland
uppfyllde paktens betingelser, blev dess ansökan godkänd av
förbundsförsamlingen. Men under de sista åren hade man lagt sig
vinn om ett större mått av courtoisie. När exempelvis Mexiko
blev medlem gick man till väga så att förbundsförsamlingen sände
en inbjudan, och efter ett jakande svar skedde invoteringen utan
vidare formaliteter.
Ryssland hade från början bestämt sagt ifrån att det icke
önskade träda in i N. F. på de villkor, som tillämpats i fråga om
Tyskland. Men man kunde icke heller utfärda en inbjudan från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
