Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Det skandinaviska kriget — Operationerna till lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organiserat en neutralitetsvakt enligt Staunings mönster, icke något
neutralitetsförsvar.
Följden härav blev, att de tyska landstigningstrupperna icke mötte
något motstånd. De bemäktigade sig Oslo, Arendal, Kristiansand,
Egersund (där huvudkabeln från Norge till England har sin
utgångspunkt), Stavanger (med ett utmärkt flygfält), Bergen, Trondheim och
Narvik. Då intet motstånd av landtrupper behövde befaras, voro de
första ockupationsstyrkorna mycket små. De från fartyg och flygplan
vid Oslo den 9 landsatta styrkorna ha beräknats till högst 3,000 man
och de vid Trondheim till högst 1,200. Den lilla norska armén var
som sagt icke mobiliserad. Det uppgives, att mobiliseringsordern
först utfärdats den 9 april på eftermiddagen av den till Hamar
flyktade regeringen. Den ingripande förvirringen ökades bl. a. av
»regeringen» Quislings uppträdande. Fördröjande verkade väl också, att
den »kommenderande generalen» Laake ersattes av
generalinspektören för infanteriet, överste Ruge. Ingenstädes i Sunnanfjällska Norge
eller i Tröndelagen kunde mobiliseringen ordentligt genomföras.
Endast längst uppe i norr, där 6:e divisionen redan under finska kriget
intagit förstärkt försvarsberedskap, torde mobiliseringen kunnat
genomföras något så när planenligt.
Under de givna förhållandena kunde följaktligen mycket svaga
fientliga landstridskrafter på en enda dag genomföra »blixtanfallets»
första fas, ockupationen av Norges huvudstad och de viktigaste
punkterna på hela den långa norska kusten. Vilka stora strategiska
fördelar därmed vunnits, skulle mycket snart bliva uppenbart.
Sedan den första ockupationen blivit verkställd, följde utan att
effektivt kunna hindras av västmakternas sjö- och flygstridskrafter
en oavbruten ström av transporter per fartyg och flyg över Skagerack
till södra Norge. I mitten av april uppskattade man i England
styrkan av de tyska landtrupperna i Norge till 60,000—100,000 man. Och
den tyske militärbefälhavaren i Norge, general von Falkenhorst,
vilade icke på sina lagrar. Det gällde i första hand att hindra den
norska mobiliseringen, skingra samlade trupper och bemäktiga sig
Sunnanfjällska Norge. Solfjäderformigt slungades trupperna, i första
hand pansar- och andra motoriserade förband samt medelst
rekvirerade bussar transporterat infanteri, fram på vägarna från Oslo. Man
opererade öster och nordost ut mot svenska gränsen, sydväst ut för
att öppna landförbindelse med Kristiansand och Stavanger, från både
Oslo och Bergen för att få kontroll över den viktiga tvärförbindelsen,
järnvägen genom södra Norge samt slutligen norr ut för att
säkerställa förbindelsen med Trondheim. Det gällde att vara snabb i
vändningarna, innan västmakternas väntade intervention kunde träda
hindrande i vägen.
I sydöstra Norge togos utan möda Fredrikstad och Halden med det
historiska Fredriksten den 13 april, och icke ens Fossumpositionen
(vid Glommen söder om Öieren), Norges enda egentliga landfästning,
kunde göra något kraftigare motstånd. Den här opererande — om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
