Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Kring sjökrigets strategi och resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöstridskrafterna hade nyttiggjorts för att bereda
invasionstrupperna erforderliga inkörsvägar.
Denna form av sjökrig kan icke sägas komma helt och hållet
överraskande för den, som följt den tyska flottans fartygsbyggnadspolitik
och dess företrädares tankebanor, återgivna i facklitteraturen. Det
är tydligt, att den tyska ledningen till det yttersta utnyttjat det
moderna krigsmaskineriets alla möjligheter. Man har icke, som
på många andra håll, låtit tekniken löpa förbi taktiken. Häri ligger
en del av förklaringen till de tyska vapnens hittillsvarande operativa
framgångar.
En allmän överblick av det storstrategiska läget i nuvarande stund
visar bilden av ett Tyskland, som genom snabba operationer i sydost,
ost och nord tillförsäkrat sig ett Hinterland, tillräckligt stort att
garantera ett tryggat försörjningsläge före den stora kraftmätningen
med huvudfienden. Runt denna stormakt opererar Storbritannien,
hittills huvudsakligen på den politiska vädjobanan, för att inringa
sin motståndare. Målet är icke svårt att skönja: en total avspärrning.
I spelet om det förmånliga utgångsläget ha sjöstridskrafterna
utnyttjats såsom mycket betydelsefulla brickor.
Den tyska sjömaktens första operativa uppgift — anfall på
västmakternas sjöhandel — har i någon mån kommit i skymundan.
Stridskrafterna ha i allt större utsträckning tagits i anspråk för andra
ändamål. Resultatet av blockadverksamheten runt Storbritanniens
kuster kunde knappast bli av den storleksordning, att motståndaren
enbart härigenom skulle kunna bringas på knä. Detta utesluter icke,
att den åter kan skärpas för att under ett kommande skede bringas
i samklang med andra anfallsåtgärder. Det förefaller dock icke
troligt, att Tyskland väntar sig avgörande resultat genom ett oinskränkt
handelskrig. Västmakternas tillgång på tonnage har f. ö. numera
avsevärt växt, sedan stora delar av de norska och danska
handelsflottorna fritt kunna disponeras av de allierade. Handelskrigets
former och resultat ha tidigare belysts i denna tidskrift (senast i häfte 2,
av kommendörkapten Stig H:son-Ericson). Några nya erfarenheter
äro icke att notera.
De ovannämnda tyska utvidgningarna i sydost och ost ha skett
uteslutande med hjälp av lant- och flygstridskrafter. I den senaste
framstöten över Danmark och genom Norge ha sjöstridskrafterna vid
sidan av de båda andra vapengrenarna spelat en avgörande roll. Det
är dock ännu för tidigt att skriva sjökrigshistoria om anfallen i de
norska fjordarna. Än mindre är det möjligt att draga några
bestående slutsatser ifråga om metoder och resultat. Några allmänna
reflexioner föregripa emellertid icke de fakta, som i framtiden måhända
kommer att blottas.
Händelseförloppet vid det plötsliga överfallet längs den norska
kusten från Oslofjorden ända upp till Narvik är alltför känt för att
här upprepas. Den tyska metodiken och precisionen förnekade sig
icke. Allt gick som smort med undantag av de säkerligen oväntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
