Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Italien och Medelhavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under krig, vilket talar för att Italiens flygvapen har de största
utsikterna att göra sig gällande i ett kort krig.
Flygvapnet har visserligen icke blivit den allt behärskande
luftarmada som Douhet tänkte sig — ingen är profet i sitt eget
fädernesland — men förefaller att hava en betydande styrka, modern
organisation och hög beredskap. Det är däremot överdrift att,
såsom stundom sker, påstå att italienarna från luften utan
konkurrens behärska hela Medelhavet. Moderlandets centrala
belägenhet i Medelhavet medger visserligen flygets insättande i alla
riktningar, men inbjuder samtidigt till anfall från alla håll utan
möjlighet att »draga tillbaka» anfallsmålen på samma sätt som
västmakterna kunna.
Som helhet betraktat är Medelhavet ur flygsynpunkt så litet och
basurvalet så begränsat att motståndarna ständigt kunna nå
varandra i de viktigaste baserna, varav sannolikt torde följa intensiv
flygbasbekämpning.
Just nu har Italien en rustad örlogsflotta om något över 300
fartyg på sammanlagt c:a 600,000 ton samt under byggnad 40
fartyg om 140,000 ton, vilka skola vara klara 1942 eller tidigare.
Fördelningen på fartygsslag och grupperingen framgår av vidstående
skiss.
I jämförelse med fartygsbeståndet år 1935 företer 1942 års flotta
en ökning av i medeltal 43 %, varav faller 50 % på de stora
fartygen, 33 % på jagarna och 88 % på ubåtarna. Motsvarande
medelökning från 1935 blir för Frankrike 22 % och för England 58 %.
År 1942 kommer Frankrike programenligt att ha 239 fartyg —
alltså 100 mindre än Italien — och England 439, alltså 100 mer.
I ton räknat blir emellertid den franska flottan något större än
den italienska och den engelska nära 3 gånger så stor. Detta skulle
innebära att medelstorleken på varje italienskt fartyg bleve c:a
2,000 ton, på varje franskt 3,400 ton och på varje engelskt 5,000 ton.
Härav framgår att Italien i jämförelse med oceanmakterna har
en typisk innanhavsflotta. Detta kommer till uttryck icke blott i
ett mindre antal större enheter — hangarfartyg saknas helt — utan
även i att de italienska jagarna och ubåtarna äro mindre än t. ex.
Frankrikes. Härtill kommer att lätta kryssare och jagare gjorts
extremt snabba på skyddets, resp. aktionsradiens bekostnad. I viss
mån gäller detta även slagskeppen.
Den italienska flottan synes sålunda mera ägnad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
