Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kunna vi bekämpa inflationen? Av Observer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna bidraga till att diskussionen föres närmare
inflationsproblemets kärna.
Bland de faktorer, vilka nu ge eller kunna tänkas ge upphov
till inflatoriska tendenser, intaga de växande statsutgifterna
obestridligen det första rummet. Budgetens omslutning bestämmes
primärt av de militära utgifterna, vilka — därest kostnaderna för
såväl den personella som den materiella beredskapen medräknas
— f. n. torde belöpa sig till mellan 200 och 300 miljoner kronor i
månaden. En grov uppskattning av de totala statliga och
kommunala utgifterna ger vid handen, att dessa torde uppgå till minst
40, måhända 50 % av den sammanlagda nationalinkomsten.
I andra rummet bland de inflatoriska eller
inflationsunderbyggande krafterna kommer prisstegringen å importvaror, i sin tur
en funktion av stegrade råvarupriser, höjda fraktsatser etc. Från
augusti 1939 till april 1940 steg Kommerskollegii importvaruindex
med 56 %. Den kraftigt fördyrade importen har haft ett växande
direkt och indirekt inflytande på de svenska inlandspriserna.
Kommerskollegii grosshandelsindex ökade under tiden augusti
1939—april 1940 med 27 %, och riksbankens konsumtionsprisindex steg
från 100 i augusti 1939 till 111,5 i april 1940. De indirekta
skatternas andel i denna ökning beräknades i aprilindexen utgöra 2,4
enheter, varför en från dessa skatters direkta inverkan rensad index
skulle för denna månad belöpa sig till 109,1.
Stegringen av levnadskostnaden har å sin sida på såväl den
statliga som enskilda arbetsmarknaden via de rörliga tilläggen
föranlett kompensatoriska löneökningar, vilka för närvarande per
månad kunna uppskattas till drygt 3 miljoner kronor för
statstjänstemännens och cirka 3,5 miljoner kronor för de av ramavtalet direkt
berörda arbetarnas vidkommande. Härtill komma emellertid såväl
indextillägg inom den kommunala förvaltningen som vissa delvis
kompensatoriska löneökningar på den enskilda arbetsmarknaden i
form av förhöjningar av grundlönerna; dessa senare torde grovt
räknat kunna uppskattas till 3 miljoner kronor i månaden.
Tillsvidare synes icke sannolikt, att vid sidan av de statliga
kreditbehoven uppträdande låneanspråk från kommunala organ
eller enskilda personer givit upphov till kreditinflatoriska
tendenser. Ansatser till en ökning av den kommunala upplåningen för
investeringsändamål, som i dagens läge te sig mindre önskvärda,
torde numera effektivt bemötas av den i sista hand avgörande
instansen; redan ha sålunda — med tillämpning av nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
