Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demosthenes och defaitisterna. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget som sådant och kaperierna. Ty varken kunde något av
landets produkter utföras eller de varor, han behövde, införas. På
den tiden var han inte överlägsen oss till sjöss, och å andra sidan
hade han ingen möjlighet att uppnå Attika landvägen, om
varken thessalerna ville förena sig med honom eller thebanerna
bevilja genommarsch. Om han nu med hänvisning till sin egen
fiendskap sökte vinna dessa för ett angrepp på oss, trodde han
inte någon skulle lyssna på honom. Men om han toge sig an deras
gemensamma angelägenheter och så valdes till överbefälhavare,
hoppades han lättare med lock och pock nå sina syften. Vad tar
han sig alltså för? Jo, se bara, så skickligt! Han beslutar att
ställa till med ett heligt krig åt amphiktyonerna. Ty då skulle
han snart komma att behövas, tänkte han. Men om nu initiativet
härtill komme antingen från något av hans egna sändebud eller
från hans allierade, ansåg han, att saken skulle verka misstänkt
och thebanerna och thessalerna och alla de andra bli på sin vakt.
Om däremot förslagsställaren vore athenare, skickad av er, hans
motståndare, skulle sammanhanget bekvämt kunna döljas — som
ju också skedde. Hur åstadkom han då detta? Han lejde denne
här Aischines!»
Till den delphiske Apollons anspråk ställer sig Demosthenes
alltså avvisande, och samma strävt realpolitiska hållning intar
han, varje gång ovidkommande motiv, t. ex. nationella antipatier,
hota att förrycka huvudlinjerna: »Inte var det för deras
förträfflighets skull, som ni på sin tid räddade spartanerna, lika litet
som dessa fördömda euboier och många andra, utan därför att
det låg i Athens intresse, att de inte gick under.»
De inre politiska problem, som Demosthenes framför allt
brottades med, voro det demokratiska styrelsesättets vanskligheter
och förräderiet på den inre fronten. Gång på gång ställer han
oföretagsamheten och det myckna pratandet, bekvämheten och
understödstagarandan i Athen i motsats mot kung Philips
otröttliga handlingskraft. »Kräv av mig full redovisning», heter det i
kranstalet, »för vad en politiker kan ställas till ansvar för! Jag
drar mig inte undan. Vad är då detta? Jo, han skall kunna se
händelserna i deras första begynnelse, vara framsynt och varsko
de andra. Det har jag gjort. Och vidare, den långsamhet, tvekan,
okunnighet och split, som är ofrånkomliga demokratiska
svagheter och vidlåder alla fristater, dem skall han för var gång
inskränka till det minsta möjliga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
