Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Främre Orienten inför världskonflikten. Av Visitor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÄMRE ORIENTEN
INFÖR VÄRLDSKONFLIKTEN
Av VISITOR
Den 19 oktober 1939 undertecknades i Ankara en tremaktspakt
mellan Turkiet, England och Frankrike. Den åsyftade ömsesidigt
bistånd i händelse av en angreppshandling i Medelhavet. Därmed
slöt Turkiet definitivt upp på de allierades sida, och det
vänskapliga förhållandet till axelmakterna och Ryssland bröts. För Italien
betydde pakten att den tredje och sista porten till Medelhavet
försågs med lås. Bosporen och Dardanellersundet behärskades
nämligen av de moderna turkiska kustbatterierna, som uppförts efter
konventionen i Montreux 1936. Vid denna tid hade England och
Frankrike fallit undan för de turkiska kraven på en
remilitarisering av de båda sunden, vilken de allt sedan Lausannefreden
ihärdigt motsatt sig. 1936 låg emellertid den italiensk-abessiniska
konflikten hotande över östra Medelhavet, och remilitariseringen
ansågs opportun. Turkiet fick till på köpet ett erkännande för sitt
civiliserade uppförande i det internationella umgänget. Redan då
hade de hungriga makterna börjat taga för sig av andras
ägodelar utan hänsyn till pappersöverenskommelser.
Montreux-konventionen blev skolexemplet på vad en stat kan uppnå på fredlig
väg genom diplomatiska förhandlingar.
Efter 1936 kan man spåra en förbättring i förhållandet mellan
Turkiet och England—Frankrike, vilket varit synnerligen kyligt
efter den plan för Turkiets uppdelning, som uppgjorts av de båda
stormakterna jämte Grekland och Italien i Mudros och Sèvres 1918—20.
Till Italien har aldrig något bättre förhållande inträtt. Tvärtom
har det italienska innehavet av Tolvöarna ansetts som ett svårt
hot mot Turkiet, och den italienska ockupationen av Albanien
ökade icke endast misstroendet mellan dessa båda makter utan
bidrog även till att försämra förhållandet mellan Turkiet och
Tyskland, enär detta senare var den s. k. axelpartnern.
Alltsedan det nya krigets början har Turkiet spelat en viktig
roll i de allierades Orientpolitik; sedan den 19 oktober utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0346.html
