Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 18 juni 1940 - Den tyska segern i slaget i Artois och Flandern. Av P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av de allierade befann sig England i fråga om möjligheter till
snabb utbildning av manskap och nyuppsättning av förband i en
bestämd efterhand i förhållande till Tyskland. Likaledes torde såväl
den engelska som franska rustningsindustrien icke lika snabbt som
den tyska ha kunnat givas den produktionskapacitet som erfordrades.
A andra sidan ägde emellertid de allierade möjligheter att från
Amerika inköpa avsevärda kvantiteter krigsmateriel — främst flygplan,
vilket i viss utsträckning stärkte deras ställning. Sammanfattande
kan dock sägas, att under det tidsmoment, som i realiteten (oktober
1939—maj 1940) stod till förfogande, hade Tyskland möjligheter att i
högre grad än de allierade öka sin militära kraft. I samma mån
tidsmomentet blivit längre, minskades det tyska försteget och efter en
tillräckligt lång tidsperiod skulle förhållandet till slut blivit omvänt.
Ur tysk synpunkt sett måste således det senaste ögonblicket för
igångsättandet av avgörande operationer inträffa, då den tyska
rustningskurvan icke längre steg hastigare än de allierades.
Utgångsläget.
Det stod redan tidigt klart att några för kriget avgörande
operationer över den fransk-tyska gränsen knappast voro att förvänta, då
båda motståndarna ansågo, att ett genombrott av
gränsbefästningarna (Västvallen och Maginotlinjen) skulle vara omöjlig att
genomföra utan tillintetgörande förluster. Holland och Belgien kommo
därför i ett ytterligt utsatt läge och man kunde redan från början
förutse, att båda dessa länder och i varje fall Belgien skulle komma
att bliva krigsskådeplats.
Då det tyska blixtanfallet ansattes var såväl den holländska som
den belgiska armén i huvudsak ställd på krigsfot. Huvudkrafterna
vid båda arméerna hade grupperats för försvar av de relativt starka
befästningslinjer, som funnos inom resp. länder, medan vid gränserna
endast svagare krafter voro avdelade för att fördröja fiendens
framryckning. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att något
beröra Hollands och Belgiens befästningssystem (skiss 1 och 2).
I Holland funnos icke några betydande befästningar för försvar av
landets öster om Zuiderzee belägna delar. För försvar av områdena
väster och söder om Zuiderzee fanns en nyligen utbyggd främsta
försvarslinje längs floderna Ijssel och Maas samt längs södra
landgränsen. Bakom denna linje fanns slutligen ett centralt
fästningssystem den s. k. »fästningen Holland», som var avsett utgöra ett
försvar för landets viktiga industricentra.
Huvudställningen inom detta fästningssystem hade front mot öster
och sträckte sig i nord-sydlig riktning genom Utrecht från
Zuiderzees sydvästspets till floden Waal. Frontens utsträckning var
omkring 60 km. Genom befästningar med front mot söder utmed floden
Maas tryggades huvudställningens södra flank. Frontalt skyddades
»fästningen Holland» av tvenne översvämningsområden, vilka med
hjälp av slussanordningar kunde sättas under vatten. I anslutning
till det främsta av dessa översvämningsområden voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
