Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Balticum in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregångare, även om deras frihetspatos är lika eldigt. Det
personliga hjältemodet står nog i direkt proportion till graden av
de härskande myndigheternas hårdhet. Och i detta hänseende är
sovjetregimens tjeka uppenbart vida överlägsen tsarregimens
ochrana. Bolsjevismen har genom sina metoder, ehuru säkerligen
oavsiktligt och i och för sig föga välförtjänt, lyckats åstadkomma
en Ehrenrettung för tsarväldet, som i nutidshistoriskt perspektiv
alls icke längre framstår i det grymma och rättslösa sken, vari
en av 1800-talets rättskultur genomsyrad och därför lätt
indignerad värld såg det, t. ex. under russificeringen av Finland under
dess ofärdsår. Visserligen hette det då, att polisens offer
försmäktade i fängelsehålorna eller hotades till livet av umbäranden i
Sibirien, men rörde det sig inte om nihilistiska eller anarkistiska
våldsmän, blevo de flesta förr eller senare frigivna, ofta friska
och duktiga samt laddade med färsk energi för nya aktioner;
eller också döko de upp i främmande länder, gynnade av
asylrätten och med obegränsade möjligheter att fortsätta sina
konspirationer. Alla de tre sista baltiska presidenterna gjorde
bekantskap med den tsarryska polisen utan att synbarligen ta skada
till kropp och själ. Och i de baltiska staterna kunde man ofta
höra sena erkännanden av den relativa humanitet, som
tsarregimen i sitt polisjobb visade i jämförelse med efterföljarnas
prestationer i samma bransch. Redan nu ha telegrammen
berättat om straffdeportationer av politiker, som intet annat gjort än
hävdat sitt lands oberoende och integritet. Det forna fredliga
arbetet i de fria staternas tjänst synes komma att kriminaliseras,
vare sig det sedan blir bekant för världen eller ej. Det ryska
kravet på utlämnande av den litauiske presidenten Smetona —
något som Tyskland tydligen dock motsatt sig — är det
groteskaste utslaget av de forna röda politiska flyktingarnas nya
uttolkning av asylrätten.
Om man ställer en pessimistisk prognos för de baltiska folkens
framtid under hammaren och skäran, beror detta icke minst på
att spåren från Kaukasus förskräcka. De upprorsförsök, som där
gjorts, ha hänsynslöst slagits ned, under allehanda hårda straff
för de upproriska och deras familjer. Och friheten inom det
federativa systemet har kvävts. Efter sex månaders bolsjevikvälde
riktade de georgiska arbetarna ett upprop till alla Europas
arbetare, vari det (enligt Paul Olberg) hette: »Sedan den 25 februari
1921 finns det icke längre i Georgien några fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
