Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan gång berättas mustigt hur tolv gubbar, »män i stan
och pampar», åka efter häst till stranden för att bada men ännu
långt mer för att kalasa på »färsk lax och gravad lax och ål och
makrill», vilket betingar »helan, halvan, tersen, kvarten» och ett
skummande öl att skölja »lysten saltad strupe». Gubbarna bli
fulla och saliga, och slutligen skådar en vaken måne ironiskt ner
på deras yra, och »starka nyktra hästar» få draga hem dem till
staden. Men också över denna drastiskt livfyllda
människoskildring ligger strandens naturpoesi som en fin stämningsslöja.
Så även i den näpna »Barn på stranden», där solen som i en
stor barnkammare språkar med en flickunge, och där hon och
hennes lille bror efter badet
leka indian,
under julisolen,
glada barn av Pan,
Gamla fötter, fötter unga,
spår av steg i svårmod tryckta,
spår av steg som vingsnabbt flykta,
spår av gråt och spår av kvidan,
spår av glädje och förbidan,
ungdomslek, som skriften suddar,
barnafötters mjuka kuddar.
Var det kvällens rosaskimmer
som, när strandens spår jag trådde,
dolda minnen mig förrådde,
minnen som sånär förrunnit,
under glömskans flygsand svunnit?
— — —
Älskaren, som strömmens krafter
gripa, barn som sorglöst leka,
vågorna som bort dem bära,
hjärteskrin som skära, skära ...
Mänskans blod, det orosfyllda
över stigar solförgyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
