Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekante redaktör — förelåg i början av 1920-talet en berättelse
på vers, »Systrarna», om en ung kvinna, som avstår från sin
kärlek emedan hennes lilla syster, som älskar samme man, skulle ha
blivit hjärtefrusen och förstörd för livet, om han tillhört någon
annan. Och så, som de två systrarna äro tecknade, förstår man
det och ogillar det icke. Det är den skäraste idealitet och ömhet
i denna dikt, som aldrig lyckades nå den stora publiken. Dess
hjälte, den unge magistern, har något av samma fina försynthet
som synes tillhöra själva författarpersonligheten hos Ernst
Högman.
En annan äldre och ännu levande diktare är friherrinnan Annie
Åkerhielm, född Quiding, från Malmö. Som romanförfattarinna
har hon verkligen lyckats få ett »aktat» namn — hon borde ha
haft mera än så. När seklet var mycket ungt, utgav hon
emellertid även ett dikthäfte av djupt otidsenlig beskaffenhet. Där fanns
bl. a. en stolt och innerlig hyllning till Frankrikes vita fana,
liljebaneret, de monarkistiska legitimisternas symbol för förnäma
och ridderliga traditioner. Författarinnan var den tiden så trött
på alla dessa radikala opinioner, som flöto ovanpå i de kulturella
och politiska ideologierna, att gamla värden från l’ancien régime
föreföllo friska och onötta. Och i en dikt av mycket större
anläggning, »Natt», lät hon en reporter i det nattliga Paris påträffa
själve Mefisto i elegant världsmannaförklädnad, som utvecklar,
hur han håller på att kväva mänsklighetens högre liv genom att
blända den med falska tidsidéer. Hans tal får en viss dyster
demonisk storhet; den poetiska höjdpunkten nås, då Notre
Dame-kyrkan i »världsförstörarens» närhet plötsligt ger ifrån sig en
djup vibration.
Också ur Bohuslänspoeten Fredrik Nycanders diktböcker kunde
framplockas stycken, särskilt om hans hemtrakt och i synnerhet
från yngre dagar, som vore värda att uppmärksammas för enkel
och varm känsla bakom målande ord. Wallbeck-Hallgren hette
en Stockholmsdiktare och journalist som på hans tid mången satte
högt, när han i flödande lyrisk vers skildrade den stockholmske,
humoristiskt uppfattade busen. Litteraturhistorikern och
språkmannen Ruben Berg har ett par dikter, som jag skulle ha utvalt
för min antologi. Den ena uttrycker starkt, hur de gamla
helgonbilderna av Tro, Hopp och Kärlek kunna skamfilas med åren.
Det går inte i livet alldeles som man drömt och önskat, och inför
desillusionen trasas dessa bilder sönder, så att man knappast ser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
