Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 29 juli 1940 - Ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra? Man kan mycket väl tänka sig att av två personer från
samma utrymda ort, vilka hamna i skilda kommuner, den ena
erhåller hjälp, medan den andra, som kanske är i sämre ekonomisk
ställning, förvägras sådan. Och riskerar man icke genom
regeringsförslagets utformning, att de förtänksamma, d. v. s. de som ha
tillgångar disponibla, vid behovsprövningen förvägras en hjälp, som de
oförtänksamma ej kunna förvägras?
Man måste kort sagt allvarligt befara, att behovsprövningen icke
enligt förordningen kan företas på ett nödtorftigt rättvisande sätt
och att följaktligen hela systemet blir bristfälligt, ja, rent av kan
brista till följd av ett utbrett missnöje med dess verkningar. För att
avhjälpa den största svagheten läte det sig tänkas, att
inkvarteringsmyndigheterna vid behovsprövningen finge en diskretionär rätt att
bestämma, att hjälp i tveksamma fall utlämnas med skyldighet för
den hjälpmottagande att på hemorten underkasta sig en senare
prövning genom utrymningshjälpsnämnden av frågan om
ersättningsskyldighet. Inkvarteringsmyndigheterna skulle därigenom genast
från ersättningsskyldighet kunna befria uppenbart medellösa,
särskilt då en del åldringar, änkor, invalider och andra, men träffade
själva intet definitivt avgörande i ersättningsfrågan rörande de
personer, som kunna tänkas äga en möjlighet till återbetalning.
Visserligen skulle man härigenom fortfarande icke kunna undgå
ojämnheter i praxis vid olika inkvarteringsnämnders handläggning av
understödsärendena, men man skulle — utan att brista i hjälpsamhet
mot de evakuerade — vinna den fördelen att just hemortens
myndigheter, med sin större kännedom om de evakuerades förhållanden,
finge avgöra de tveksamma fallen och att detta avgörande kunde
uppskjutas till dess utrymningen upphört.
Man får ej förglömma en omständighet: evakueringar kunna
verkställas ej blott under förhärjande krig utan även vid krigsfara eller
såsom försiktighetsmått. Om en utrymning företas i samband med
krig eller blir av långvarigare beskaffenhet, kunna andra principer
läggas på behovsprövningen och ersättningsplikten än om en
nervkrisutrymning verkställes, vilken kanske varit av mycket kort
varaktighet och icke åstadkommit någon rubbning i de evakuerades
ekonomiska förhållanden. Icke förrän utrymningen upphört kan man
vara fullt i stånd att bedöma evakueringskostnadernas slutliga
omfattning och eventuella förändringar i vederbörandes ekonomiska
status. Efter en evakuering kan ersättningsspörsmålet dessutom
prövas noggrannare och efter enhetligare linjer, till äventyrs mycket
summariskt, ifall omständigheterna tala härför. Dessutom skulle en
generell ersättningsplikt troligen avhålla en del människor, som ej
äro i behov av hjälp, från att ansöka om dylik, eventuellt söka
tillskansa sig dylik. Även vid en jämförelse med fattigvårdslagens
generellt uppställda ersättningsplikt kunna utrymningsförordningens
begränsade ersättningsföreskrifter inbjuda till kritik.
Ett direkt samband med ersättningsfrågan ha formerna för
utrymningshjälpsnämndernas arbete. Dessa nämnder, som skola pröva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
