Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Näringslivet och krisen. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskvärda, men som kunna lägga hinder i vägen för att efter krisen
vända tillbaka till vad man anser vara det normala. Det är en
sak, som låter höra sig i en teoretisk diskussion. Men den kan
säkerligen icke spela någon större roll vid praktiska
avgöranden av enskilda fall, där obestämda farhågor för en oviss
framtid inte kunna hindra åtgärder, som nu synas vara de bästa. Å
andra sidan kan man också förutsätta, att de som starkast bruka
betona fördelarna av gemensam eller socialiserad hushållning i
olika former icke söka pressa fram lösningar av dessa slag, när
omständigheterna i det konkreta fallet icke ge anvisningar
därom.» Finansministern drar härav den slutsatsen, att det finns
mycket som tyder på, att man i nuvarande läge skall ha lättare
att nå relativt stor enighet om de nödvändigaste åtgärderna än
vad fallet var under den svåra depressionen i början av 30-talet
med dess hetsiga strider om den riktiga krispolitiken.
Iakttagelsen är säkerligen riktig, och man kan måhända
tillägga, att det icke endast är det exceptionella läget av i dag,
som skapat förutsättningar för en mera nyanserad bedömning
av den ekonomiska politikens medel. Sedan de stundom bittra
striderna om 1933 års politik kulminerat vid det förra
andrakammarvalet har otvivelaktigt en utjämning av
meningsskiljaktigheterna ägt rum. De båda, mot varandra stående riktningarna
ha gjort ömsesidiga betydelsefulla medgivanden, och den
uppfattning, som numera torde få anses förhärskande, icke blott inom
en begränsad krets av fackmän utan även den allmänna
opinionen, följer en förmedlande linje, karakteriserad av en strävan
att vid bedömandet av krispolitikens verkningar mot varandra
väga vad å ena sidan utgör resultatet av de ekonomiska
krafternas självverkan och å andra sidan konsekvenserna av medvetna
ingripanden på det ekonomiska, sociala och finansiella området.
Å andra sidan är det uppenbart, att det nuvarande läget
företer allt för stora avvikelser från lågkonjunkturen i början av
förra decenniet för att man skall vara berättigad att ur de då
vunna erfarenheterna hämta mer än ett begränsat stöd för
bemästrandet av dagens uppgifter. Detta understrykes också i flera
uttalanden i årets valrörelse. Huvuduppgiften blir nu, yttrade
exempelvis handelsministern i ett anförande den 25 augusti, att
utnyttja produktionskrafterna så att bristerna i folkhushållets
oundgängliga konsumtionsbehov fyllas eller att öka vår export.
Detta blir tillika enligt hans uppfattning den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
