Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Främlingsproblem i det gamla Aten. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällde för mycket mer än husdjur. Stadens verkliga medborgare
och det atenska rikets herrar utgjorde med största sannolikhet
aldrig majoriteten, och under vissa perioder voro de efter allt att
döma ett förvånande litet fåtal. Den tredje befolkningsgruppen
utgjordes av de s. k. metoikerna, fria män av icke-atensk härkomst,
alltså främlingar. När dessa börjat spela en roll i Atens
ekonomiska och kulturella liv, är en svår fråga att besvara. Att de icke
uppträdde först i samband med stadens storhetsperiod, är tämligen
visst. Främlingar synas ha funnits i Aten och gjort sig gällande,
åtminstone till gagnet om än ej till namnet, allt sedan början av
den historiska tiden. Det bästa beviset härför anser jag, att man
kan finna i den atenska konsten och konsthantverket. Det är
otänkbart, att den primitiva geometriska dekorationsstil, som
möter oss på den attiska järnålderns keramik, utan stark medverkan
av i staden boende orientaliska konstnärer och hantverkare kunnat
övergå till den tidig-attiska konst, ur vilken den klassiska tidens
mästerverk utbildades. Vi måste räkna med att redan från början
ett antal orientaliska konstnärer och hantverkare funnits, kanske
i egenskap av slavar, kanske också som flyktingar, och att de
genom sin konstförfarenhet skaffat sig ett visst inflytande över den
attiska konstens utbildning. Vi taga helt visst icke fel, om vi
antaga, att främlingar ända från Atens äldsta historiska tid haft
en viss betydelse för stadens begynnande industri och därmed
följande handel, d. v. s. hela dess materiella utveckling. Det
främmande inslaget i staden var ett element med vilket vi under alla
omständigheter måste räkna, ett element som atenarna vant sig
vid och tolererade, därför att det visste att från början göra sig
nyttigt, ja kanske oumbärligt. Denna inställning gentemot
icke-atenska element i staden ha atenarna aldrig helt uppgivit. Hela
den atenska historien visar tydligt, att de an- och väl också
bördsstolta atenarna aldrig kommo så långt i chauvinism, att de ens
tänkte på att undvara dessa främlingar, långt mindre sökte
utrota dem. Aten behövde sina främlingar och visste att utnyttja
dem på ett klokt sätt.
Vad som här sagts om den atenska konstens och materiella
kulturens början, äger icke mindre tillämpning på den klassiska
tidens förhållanden. De attiska keramikmästarna, både
krukmakarna och vasmålarna, bära namn, som själva skvallra om deras
bärares icke-atenska härkomst. Mys, Syriskos o. a. tyda på att
Mindre Asien med dess orientaliska blandbefolkning haft en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
