Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 4 sept. 1940 - De som gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framt de ej erhålla sådana kommunala eller andra uppdrag, vilka
icke gärna låta förena sig med riksdagsmannaskap. Vad folkpartiet
beträffar undergick det vid 1936 års val en större personlig
föryngring än på länge, och detta förklarar väl att nästan alla äro villiga
att städslas för en ny period.
Bland högerns män övergår fil. d:r Ivar Anderson efter
avflyttningen från Norrköping till första kammaren. Han har nog varit
andrakammarhögerns mångsidigaste man och en av riksdagens få
allroundpolitiker. Efter att under sina första år ha såsom »unghöger»
betraktats med obligatoriskt misstroende har han så småningom tack
vare sin saklighet vunnit en osedvanligt stor auktoritet i kammaren.
Fastän flyttning mellan kamrarna ofta varit riskabel för en
framskjuten politikers ställning, torde dock Ivar Anderson näppeligen
behöva frukta ombytet. Efter 21 riksdagar och nyss fyllda 70 år
avgår professorn, förre statsrådet Clæs Lindskog. En så orädd man
som hr Lindskog har givetvis aldrig kunnat undgå många heta
duster i kammaren. Men hans oräddhet har varit hans styrka. Han
har varit en av kammarens få kulturpersonligheter, likaså en av
dess få verkligt eleganta och vassa klingor. Hans och hr Engbergs
uppgörelser voro en gång i tiden små debattevenemang; en ödets
skickelse gör att bägge kämparna samtidigt lämna stridsplatsen. Med
33 riksdagar på nacken drar även den med hr Lindskog jämnårige
direktör Edvard Lithander sina färde. Liksom sin fader, den trägne
senatorn, har Göteborgs »sir Edvard» representerat sin egen typ:
plikttrogen, oförskräckt, envis och karaktärsfast har han stritt för
sin gammaldags konservatism, där framför allt monopol varit lysta
i bann; denna strid har icke anlagts med finslipade intellektuella
vapen utan har förts med det sunda köpmannaförståndets rätt, och
den har präglats av ett soligt gemyt, som kammaren senterat.
Näringslivet förlorar två andra erfarna representanter i bankoutskottets
förre vice ordförande, disponent Edvin Leffler i Kinna (20 riksdagar)
och flottningsdirektören Nils Sandström i Nyland (14 riksdagar).
Bort drar även den 74-årige Nilsson i Antnäs, högerns pionjär i
det förr helradikala Norrbotten, på gamla dar tillbakadragen och
fridsam men tidigare en kärv folktalare av bland lantmannapolitiker
osedvanligt snitt. Hans åskande temperament på talarestolen och
hans flammande hänsynslöshet i striderna med
Norrbottenskommunisterna sökte sin like. I olikhet med många andra bondepolitiker
älskade han aldrig kompromisser, allra minst i försvarsfrågan. En
helgjutnare nationalist än Antnäs har knappast stigit fram ur
bondeled under de sista årtiondena. Bland övriga högerlantmän avgå tre
äldre, nämligen hrr Casenberg (29 riksdagar), Johansson i Krogstorp
(22 riksdagar) och Persson i Grytterud (14 riksdagar), alla tillhörande
den försynta typen; den kloke och godhjärtade Arthur Casenberg
har nedlagt kanske sitt största arbete som dalslänningarnas
kommissionär i Stockholm — en gammal ingalunda oviktig
riksdagsuppgift — och det sades på sin tid, att hans telefonräkningar i riksdagen
voro högre än t. o. m. Kullagerchefen Prytz’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
