Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Svensk patriotism. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här striddes våra fäders strid
med tanke, svärd och plog.
Här, här i klar som mulen tid
med lycka hård, med lycka blid,
det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog.
Vem täljde väl de striders tal,
som detta folk bestod,
då kriget röt från dal till dal,
då frosten kom med hungerns kval?
Vem mätte allt dess spillda blod
och allt dess tålamod?
Dess skald, Johan Ludvig Runeberg, en sannskyldig
fosterlandets fader, gav överhuvud åt sitt folk den mest storslagna och
den mest verkningsfulla patriotiska diktning, som väl
världslitteraturen har att uppvisa, Fänrik Ståls sägner. Den grundar
sig helt på och för i idealiserad form vidare de oupplösligt
förenade svenska och finska statstraditionerna; själva den nordiska
stormaktens anda.
Ur denna kraftkälla närdes och förnyades finska folkets
patriotism. Dess kamp mot Ryssland var icke blott en instinktiv,
en förtvivlans kamp för livet, utan lika mycket eller mera en
medveten strid för traditionella ideal i dessa nötta ords vackraste
mening.
Jämte Finlands exempel, som i oberäkneligt hög grad bidragit
till den aktiva, offervilliga patriotismens återupplivande hos vårt
folk och som är det största och stoltaste, en liten nation under
århundraden presterat, kunna även andra nämnas. Schweiz med
sitt språkligt splittrade men nationellt eniga folk ger alltjämt ett
prov på målmedveten, seg självhävdelse. »Schweizerfolkets» fasta
frihetsvilja vilar på en patriotisk tradition, som väl också kan
kallas stolt, fastän den är fri från allt braverande; på samma
gång ideell och nyktert saklig.
Kanske även vårt land kan nämnas i detta sammanhang, trots
vår omisskännliga nationella förslappning under en följd av
händelsedigra årtionden. Ty fosterlandskänslan av det slag, varom
här är fråga, har hos oss aldrig dött ut eller ens upphört att göra
sig gällande. Praktiskt har den tagit sig uttryck i en
försvarsvilja, som ofta förhånats och förklarats vara självändamål.
Försvarets förkämpar, främst att söka i våra konservativa kretsar
och partier, men tidtals även i läger, som borde bära den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0548.html
