Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den svenska kreditmarknaden under ett års europeiskt krig. Av Klas Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De statliga utgifter, som finansieras med löpande inkomster,
kunna i stort sett antagas vara utan inverkan på
kreditmarknaden. Till de ytterligare utgifter, som staten haft att vidkännas
sedan krigsutbrottet, ha medel kunnat anskaffas antingen genom att
staten utnyttjat sitt tillgodohavande på checkräkning i
riksbanken eller genom att den upptagit lån i olika former. I förra fallet
tillföres allmänheten och därmed normalt även kreditmarknaden
likvida medel, i senare fallet sker detta endast för så vitt icke
staten i motsvarande grad drager till sig medel genom
placerandet av sina lån på marknaden. Trots att de statliga utgifterna per
månad räknade voro betydligt större under den sista av de
behandlade perioderna än under den första, blev — såsom framgår
av siffrorna ovan — den »expansiva» effekten av statsutgifterna
mindre, nämligen föga mer än 30 milj. kr. per månad under den sista
mot omkring 60 milj. kr. under den första perioden. Detta beror
på att staten till en början tog tillgängliga kassareserver i
anspråk, medan sedermera affärsbanker och allmänhet i ökad
utsträckning fått släppa till de medel, som krävts för de statliga
utgifter, vilka överstigit inkomsterna. Den fonderade
statsskulden, som praktiskt taget uteslutande placeras hos allmänheten,
ökades sålunda under den första perioden med obetydligt över
10 milj. kr. per månad, men växte under den sista perioden med
omkring 125 milj. kr. per månad i genomsnitt.
För att köpa valutor eller göra inbetalningar på clearingkontona
fingo under den första perioden affärsbankerna och allmänheten
— däri i detta fall inbegripet staten — ställa till riksbankens
förfogande ett belopp av icke mindre än 950 milj. kr. eller i
genomsnitt omkring 120 milj. kr. per månad. Den betydande åtstramning
på kreditmarknaden, som detta innebar, kompenserades endast till
ungefär hälften av den expansiva statliga utgiftspolitiken. Under
den andra perioden däremot tillfördes affärsbankerna och
allmänheten tillsamman nära 30 milj. kr. i medeltal per månad genom
riksbankens valutaköp. Valutautvecklingen förstärkte således
under dessa månader verkningarna i lättande riktning på
kreditmarknaden av statens underskottsfinansiering.
Riksbankens transaktioner med affärsbankerna utgöras dels av
de senares rediskontering och upplåning i riksbanken, dels av
disponerandet av affärsbankernas checkräkningar med riksbanken.
Bakom dessa transaktioner ligga huvudsakligen de reflexer, som
kreditmarknadens utveckling utlöser hos affärsbankerna. Av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
