- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 /
599

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Några språkriktighetsfrågor. Av Erik Noreen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minoritet; den vanliga uttryckstypen är 2 ½ tunna 1471, 29 ½ aln 1519
(båda i Arboga tänkebok), 3 ½ fjärding 1502 (Vadstena klosters
jordebok). Men det kan också heta ½ aln och 30 1447 (Stockholms
jordebok), ½ aln och 20 1498 (Arboga tänkebok), halvfjärde
(= 3 ½) aln och tjugu 1494 (Stockholms jordebok) eller tre dagar
och en halv
Nya testamentet 1526 (Uppb. 11: 9). I det sista fallet
har bibeln 1917 tre och en halv dagar (så som Wellander vill ha
det). Möjligheterna är emellertid inte ens härmed uttömda. Det
kan heta 20 alnar och ½ aln 1448, 29 alnar och ½ aln 1478 (båda
fraserna i Stockholms jordebok). Här har vi tydligen
utgångspunkten för typen 29 ½ aln. Det är sålunda historiskt sett riktigt
med singularform: tre och en halv månad, ty frasen har uppstått
genom förkortning av tre månader och en halv månad.

Det kan tilläggas, att danskan och norskan, som tidigare liksom
svenskan företett någon vacklan, numera som det riktiga fixerat
femogtyve (og) en halv dag (icke dage[r]). Jag finner alltså
för min del, att flera olika skäl talar för en ståndpunkt motsatt
Wellanders: det vanligaste och även riktigaste är tre och en halv
månad
.

Ordbildningsfrågor befattar sig Wellander i allmänhet icke
med. Det är skada. Omsorgsfulla materialsamlingar och direktiv
av en omdömesgill person som Wellander har på detta område
stora uppgifter att fylla för svensk språkvård. Blott ett exempel.
En kaka gjord i panna hette under medeltiden pannokaka. I
Västergötland heter ordet nu pannekaka, i Uppsverige och
skriftspråket pannkaka. Alla dessa tre metoder att behandla
sammansättningsfogen finns representerade i modern bildad svenska:
kyrkogård, flickebarn, klockkläpp. Att behålla grundordets a i
fogen har hittills icke varit brukligt annat än i fråga om
uppenbart utländska ord, t. ex. kassabok, firmaregister, operatext,
villastad
(jämför villospår). Särskilt anmärkningsvärda är de många
sammansättningarna med massa- i betydelsen ’pappersmassa’:
massabruk, massalastning o. s. v. Det är av stort värde att kunna
skilja massafabrikation från massfabrikation (men man kan
naturligtvis också ställa massefabrikation mot massfabrikation).

På de sista åren har emellertid dykt upp former som
flundrafilé. Så heter det nu i regel på restaurangernas matsedlar, såväl
i Stockholm som i landsorten. När Fredrik Tamm år 1900
publicerade en stor bok om »Sammansatta ord i nutida svenskan»,
kände han icke till en enda dylik bildning. Svenska Akademiens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free