Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Oscar I:s sista propaganda för svensk-dansk union. Av Sven Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i söder. Fredrik VII av Danmark var barnlös. Successionsfrågan
avgjordes 1852, då makterna och Danmarks riksdag erkände prins
Kristian av Glücksburg som tronföljare. Kristian var tysk, nära
befryndad med tsaren och starkt ryssvänlig. Frågans lösning
betraktades av Oscar I som en seger för de ryska
hegemonisträvandena i Norden. Tvåfrontskriget, detta den svenska historiens
skrämbild, skymtade vid horisonten. Blev det ryska inflytandet
dominerande i Köpenhamn, kunde Danmark — befarade konungen —
vid Sveriges nästa krig med Ryssland anfalla det västerifrån. Till
detta kommo alla frön till missämja och split, som skulle spridas i
Norge. Längst in i perspektivet skymtade möjligheten av att
tsaren efterträdde sin frände Kristian eller dennes ättlingar på
danska tronen.
Just i detta Rysslands tvång till expansion såg emellertid
Oscar I fröet till dess undergång — »så vida gamla Europa ej
blivit alltför svag och tandlös». Trycket och hotet från kolossen
i öster måste framkalla mottryck. I själva verket hotade
spänningen mellan i främsta rummet England och Ryssland mer än
en gång att urladda sig i krig under 1800-talets förra hälft.
Klyftan mellan västmakterna och Ryssland vidgades ytterligare
genom den polistjänst tsaren åtog sig i fråga om de nationella och
inrikespolitiska reformsträvandena. I de liberalas ögon blev den
ryska despotien det stora hinder, som måste undanröjas. Allt
starkare växte tron på en avgörande strid mellan västmakterna
och Ryssland, en strid, som på samma gång var en maktkamp och
ett ideologiernas Ragnarök. När denna strid 1853 syntes förestå
som följd av Rysslands angrepp mot Turkiet, varnade det svenska
Aftonbladet tsaren att spänna bågen för hårt, ty började nu en
strid mellan de två »principerna» så gåves intet stillestånd, ingen
vapenvila, emedan det nu gällde frågan om »rysk-asiatisk
despotism eller representativa och fria statsformer» skulle bli härskande
i Europa.
Med energi och skicklighet sökte konung Oscar hela
Krimkriget igenom väcka Englands och Frankrikes förståelse för att det
ryska hotet mot Norden tillika var ett hot mot dem och Europa.
Livligt utmålade han faran av att Ryssland satte sig fast i
Öresund eller anlade en sjöfästning i norska Finnmarken, varifrån
angrepp kunde riktas mot Skottland och den brittiska handeln
lamslås. Med samma ihärdighet som Cato inskärpte
nödvändigheten av att Kartago förstördes underströk han, att enda medlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
