Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 16 dec. 1940 - Asiens oroliga hörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När England och Frankrike genom kriget med Tyskland helt
engagerades i Europa, började man därför i Tokio kasta längtande blickar
söderut, och efter Hollands och Frankrikes sammanbrott ansåg man
sig kunna övergå till handling. Att Englands motståndskraft ännu
icke är bruten och att Förenta Staterna otvetydigt tillkännagivit sin
avsikt att försvara den vita rasens position i Fjärran Östern har
visserligen hittills avhållit Japan från en väpnad aktion i stor stil. Som
vanligt pröva sig dock japanerna nu sakta och försiktigt men
samtidigt beslutsamt och målmedvetet fram söderut.
Den första stöten har riktats mot Indokina. Formellt har den
japanska aktionen framställts som riktad mot Chiang Kai Shek. Redan
i februari 1939 besattes den stora ön Hainan i Tonkinbukten, vilket
formellt innebar en klar kränkning av den fransk-japanska pakten
av 1907, som otvetydigt fastställde och avgränsade de båda ländernas
intressesfärer i denna del av världen. Fransmännen kände sig
mycket illa berörda och dolde det icke heller, men japanska
utrikesministeriet försökte lugna den franska opinionen med försäkringar om
att ockupationen av Hainan bara var ett led i kriget mot Kina och
syftade att »förebygga oroligheter» i de sydkinesiska provinserna
som gränsa till Indokina — den skulle alltså närmast vara i
Frankrikes eget intresse! Efter en rad démarcher, protester och
förklaringar blev det tyst kring affären. Men i somras efter det franska
sammanbrottet fordrade Tokio att den maktlösa Vichyregeringen
skulle fullständigt spärra den redan tidigare hårt åtsnörda
transitotrafiken till Kina på järnvägen Haiphong—Hanoi—Yunnanfu. Och
ehuru denna begäran uppfylldes, landsattes japanska trupper,
marscherade upp till Hanoi, Indokinas huvudstad, besatte gränsen till
Kina och anlade åtskilliga flygbaser på indokinesiskt område.
Blodiga sammanstötningar kunde inte undvikas trots den franska
förvaltningens undfallenhet — synbarligen voro en del högre tjänstemän
och officerare anhängare till de Gaulle och benägna att göra
motstånd; de ha senare avskedats. På japanskt håll har man på sistone
velat göra gällande att i Saigon i Kochinkina, landets största stad
och numera dess administrativa centrum, »kineser, engelsmän,
amerikaner och anhängare till de Gaulle i samarbete med judiska
finansmän på alla sätt försöka lägga hinder i vägen för nyordningen i
Sydostasien». Detta och annat synes antyda att den japanska
aktionen i Indokina kommer att fortsättas mot söder och åsyftar hela
landets annekterande och införlivande i det japanska imperiet.
På sistone har Indokina dessutom utsatts för ett annat tryck,
nämligen västerifrån — från Muang Thai (De Frias Land), som Siam
numera officiellt kallas. Nästan dagligen ha telegrammen haft att
berätta om gränsintermezzon i huvudsak i form av smärre siamesiska
framstötar mot och över Indokinas gräns, ja, till och med om
bombflygraider företagna av bägge parterna.
Motsättningen Siam-Frankrike har gamla djupa rötter. När
Håkan Mörne för ett tiotal år sedan bereste Bortre Indien betonade den
första siames han träffade med stort eftertryck, att han »tyckte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
