Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. 3 januari 1959 - Finska bokarbetarna lämnade fackliga centralorganisationen. Brev från Helsingfors, av Hjalmar Råstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska bokarbetarna
lämnade fackliga centralorganisationen
Brev från Helsingfors
Det är minsann inte alla gånger så lätt för en
stackars skribent, — när det gäller att ge en
bild av det som händer och sker hos oss — att
få tag i den rätta trådändan, i det virrvarr av
orediga trådar, som bokstavligen präglar vårt
land och folks liv just nu. Att försöka vara
aktuell går inte alls, då vi tyvärr inte blivit
utrustade med den siarförmåga som vore en
förutsättning i detta fall. Vad som är aktuellt i den
stund man sätter till pappers sina tankar och
anteckningar, de har oftast enbart
kuriositets-värde den dag de kommer i tryck.
Regeringen Fagerholm avgick i går (4/12).
En regering som under sin korta levnad hittills,
åstadkommit en hel del för sanering av våra
ekonomiska förhållanden, och lättandet av
arbetslösheten på längre sikt. En regering som
hade stöd i vida kretsar och vilken om den fått
arbetsro, kanske hade kunnat åstadkomma något
av bestående värde. En sådan utveckling sågs
naturligtvis med oro på sina håll, där man inte
hyser större längtan efter ordnade förhållanden,
och så tog man till den gamla vanliga konsten,
att börja systematiskt misstänkliggöra
regeringen, att den inte utrikespolitiskt följer den s. k.
Paasikivi-linjen. Dock har denna regering strikt
följt den utrikespolitiska linje, som tidigare
regeringar följt. Något annat skulle väl vara
otänkbart. Att i regeringen medtagits sådana
personer, vars namn inte har så god klang på
alla håll, var väl inte så helt lyckligt, med tanke
på vår grannes misstänksamhet, men att de
skulle ändra vår regerings utrikespolitik är väl
dock långsökt.
Men som sagt, det är enkelt att
misstänkliggöra och ju flera gånger man översätter en sak
från ett språk till ett annat, desto mera blir
innehållet förvanskat. Detta framgår på ett
mycket belysande sätt genom en
tillrättaläggning i en svensk dagstidning här, där en person
rättar till ett citat som tidningen lånat från hans
artikel i den ryska »Sovjetskaja Kultura». Han
påpekar, att citatet är en översättning till
svenska, från översättningen till finska, av den
ryska översättningen, av författarens
ursprungliga svenska text!
Vårt förhållande till vår östra granne är en
ömtålig och allvarlig sak. Också vanligt folk
är en smula bekymrade just nu över
utvecklingen, ty ett faktum är att förhållandena är
kyligare allt sedan den ryska ambassadören Lebedev,
hemkallades utan övliga ceremonier. I detta
sammanhang spelar också vår östhandel en stor
roll, isynnerhet för vår exportindustri. Nu har
emellertid exporten till Sovjet varit större än
importen, och man har från ryskt håll önskat
större jämvikt i varuutbytet.
®J Ett annat problem är arbetslösheten, ett
problem som också andra länder har känning av.
Den 21/11 1958 var antalet inregistrerade
arbetslösa över 65 000, av vilka ca 48 000 var
placerade i reservarbeten. Norra Finland synes
vara värst utsatt för arbetslösheten. Den
minskade arbetstillgången i Sverige har också
medfört, att över 8 000 finländare, som arbetat där,
återvänt och ytterligare förvärrar situationen
här. Under tidigare år har ju tillgången varit
den rakt motsatta.
I motsats till den tidigare regeringen, som
ingenting gjorde för att möta den väntade
arbetslösheten, har den avgångna
Fagerholm-regeringen, under de två månader den hann
verka, uträttat en hel del. Så har den utlånat
åt industrin 6,6 miljarder mark, med vilka låne-
pengar nya arbetstillfällen skall skapas genom
utvidgning av industrin. Med ett antal
trävarubolag har regeringen också ingått
överenskommelse om extra avverkning.
Sedan senast har vi också kommit så långt
att utarbetandet av lagtexten till den planerade
arbetslöshetsförsäkringen pågår i
socialministeriet. Förslaget bygger på obligatorisk
försäk-ringslinje och i bästa fall kan lagen träda i
kraft hösten 1959.
<J Skilsmässan mellan Bokarbetarförbundet och
FFC är klar. Redan i ett tidigt skede kunde
man ana hur det skulle gå och efter det FFC:s
negativa svar på den skrivelse
Bokarbetarförbundet sänt, inkom var saken klar när
Bokarbetarförbundets förbundsråd sammanträdde
23 november. I sin skrivelse till FFC krävde
Bokarbetarförbundet klara och bestämda besked.
Sålunda krävdes att understöden till den
politiska dagstidningen skulle indragas,
fältombuds-mannanätet avvecklas, återinförande av den
organisatoriska demokratin i FFC, omreglering av
avgifterna till centralförbundet, friare
avtals-politik, möjlighet för uteslutna och utträdda
förbund att återinträda på betryggande villkor
och omställning bland FFC:s funktionärer.
I sin svarsskrivelse lämnade FFC inte någon
sådan garanti för kursändring, ansåg sig
förbundsrådet kunna konstatera. Mot
förbundsstyrelsens förslag som innebar utträde, ställdes två
motförslag. Det ena gick ut på att det nuvarande
läget bibehålies och i det andra föreslogs att
de organisatoriska förbindelserna med FFC
skulle återupptagas. Vid omröstning mellan de
två sistnämnda förslagen segrade det
förstnämnda med röstetalen 10—3, men förlorade
i den slutliga omröstningen mot förslaget om
utträde, med röstetalen 16—10.
Vi borde kunna omfatta de tankegångar som
återfinns i förbundsordföranden Nissiläs inlägg
i vår facktidning, där han bland annat skriver:
Fastän det säkerligen bland oss finns
medlemmar, som icke godkänner det gjorda beslutet,
tror vi dock, att vårt förbunds gamla traditioner
och dess sakliga avtalspolitik väger så mycket i
vågskålen, att man ej ens försöker splittra
våra led.
På samma förbundsråds möte var också frågan
om uppsägning av avtalet på tapeten. Här beslöt
förbundsrådet med hänsyn till rådande
förhållande, att enhälligt ge förbundsstyrelsen
fullmakter att slutligt avgöra uppsägningsfrågan
närmare årsskiftet.
Så beslöts en viktig sak, att inte inträda i den
nya fackliga centralorganisationen! De medel
som tidigare använts för medlemsavgifter till
FFC, uppmanade förbundsrådet att
förbundsstyrelsen efter prövning utdelar som extra
arbetslöshetsunderstöd, åt de arbetslösa
medlemmar, som är tvungna vara utan arbete så lång
tid, att de inte mera får understöd ur
arbetslöshetskassan.
SJ Det har varit en skilsmässornas tid och
skilsmässa blev det också till slut mellan
socialdemokratiska partiet och oppositionen
Skogiter-Simoniter. Vi har ju tidigare i dessa spalter
ordat en hel del om dessa tragiska ting och vi
har också ansett, i likhet med mången annan
att denna operation borde ha skett för länge
sedan. Nu har man utnyttjat partiets
tålmodighet att utbygga sina ställningar. Fast å andra
sidan kan man ju också förstå t. ex. K. A.
Fagerholm, som ansett att alla förslag till förlikning
först måste prövas.
När partirådet samlades till möte i slutet av
november vars saken klar också här. Alla
medlingsförsök hade strandat på oppositionens
ovilja till förlikning. Partirådet konstaterade,
att vi inte kan fortsätta längre så här, att tio
riksdagsmän vilka invalts av socialdemokratiska
partiet och dess väljarkår, ställer sig på sidan av
partiet, verkar utanför partiet för att skada
och motarbeta detsamma och samtidigt ändå
bevarar sin lagliga ställning som
partimedlemmar. Beslutet blev att partirådet med alla röster
mot sex uteslöt själva »oppositionsledningen»,
riksdagsgruppen och ett antal ledande
funktionärer. Verkställandet av beslutet lämnades
åt respektive grundorganisationer och också
lämnades ännu en sista möjlighet, om någon av de
uteslutna skulle ångra sig, för nytt inträde,
vilket torde vara fallet med någon av
riksdagsmännen.
Q Att det skulle klarna på fackligt håll är
däremot mera ovisst än någonsin. På fackligt
centralhåll (FFC) forsätter man som tidigare.
Nu senast har man igen upplånat 5 miljoner
mark, denna gång av
Kommunalarbetarförbundet, vilka pengar antagligen går till FFC:s
tidningsföretag, ett företag som aldrig kommer
att bära sig. Som försvar för en egen tidning
framhåller man gärna, att också LO i Sverige
har en egen tidning, men man håller tyst med
att tidningen i Finland har tagit till främsta
uppgift att bekämpa och misstänkliggöra
socialdemokratiska partiet.
Utom från vårt förbund, har man också från
flera andra förbund vänt sig i skrivelser till
FFC med uppmaningar att återställa
verksamheten på riktig grund och verka för enandet av
fackföreningsrörelsen. Flera förbund har ju
redan lämnat centralorganisationen, nu senast
var det Lots- och fyrmannaförbundet som tog
steget ut.
<J Man har länge väntat att de uteslutna eller
utträdda fackförbunden skulle konstituera sig
och detta skedde i början av november, då den
nya fackliga centralorganisationen grundades.
Närvarande var ombud från 7 förbund,
nämligen Sjömans-Unionen, Bilbranschens
arbetarförbund, Elarbetarförbundet,
Järnvägsmanna-Unionen, Hamnarbetarna,
Pappersmaskinskötar-förbundet, och Socialdemokratiska
Journalistförbundet. Det nya förbundets namn blir
Fackförbundens Samarbetsorganisation, vilken som
framtidsmål uppställer: effektivare facklig
organisation, en lönenivå, som motsvarar de
stegrade levnadskostnaderna, förkortad arbetstid, en
utveckling av den lagstadgade sociala
tryggheten, åtgärder mot fortsatt
levnadskostnads-stegring, samt en skattereform, som lättar
beskattningen av löneinkomster.
Avtalsuppsägningarna har varit och är
aktuella, men man har kunnat lägga märke till en
viss försiktighet, vilket är förklarligt av det
åtstramade sysselsättningsläget. Sålunda
godkände Metallarbetarförbundets förbundsråd,
arbetsgivarnas anbud om en 3 % löneförhöjning
från 1 januari 1959. Arbetsgivarna går dessutom
med på att arbetstiden i oavbrutet skiftarbete
förkortas från 45 veckotimmar, till 42
veckotimmar. Kollektivavtalet uppsäges icke!
Också Elarbetarförbundet har fått
kollektivavtal, som i stort sett följer samma linjer som
metallavtalet. Detta avtal innebär att
arbetsgivarna erkänner Elarbetarförbundet som
avtalspart. Förbundet är anslutet till den nya
fackliga centralorganisationen.
Också Träarbetarförbundet har slutfört
avtalsförhandlingarna. Det nya avtalets innehåll torde
gå ut på samma lönehöjning som metall- och
elarbetarnas.
På arbetsgivarhåll är man mindre nöjd med
den nya situationen, att uppgöra avtal med två
liknande förbund.
Helsingfors i december 1958.
H/. R—dt.
6
Svensk typograftidning nr 1 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
