Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 17 januari 1959 - Arbetsrätten livsfråga för typografkåren, av Js
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 2 17 januari 1959
Sjuttioandra årgången
Arbetsrätten livsfråga för typografkåren
Utvecklingen för med sig ständiga
förändringar inom arbetslivet. Man
behöver inte vara en särskilt skarpsinnig
iakttagare för att konstatera hur
förändringarna visat en fortgående
industrialisering, mekanisering och
auto-matisering. Ibland har siare om det
framtida industriella arbetet
framhärdat i en uppfattning, att detta inte
längre skulle kräva någon
yrkesutbildning. I stället för några års utbildning
i ett yrke skulle det i framtiden vara
möjligt, att efter en kort
specialutbildning få tillräcklig rutin för att klara
den speciella uppgift, man blir
anförtrodd. Verkligheten har, inte minst
efter kriget, visat sig vara en helt
annan. Har industrilivet utvecklats, så
har de enskilda arbetsuppgifterna
många gånger i samma grad invecklats,
dvs. krävt kunskaper i allt högre grad.
I nuvarande situation av arbetslöshet
uppmärksammar man att denna många
gånger är av omställningsnatur.
Behovet av arbetskraft på en del områden
är fortfarande stort, men svårigheten
med omställning av arbetskraften är
att denna fått en alltför knapphändig
yrkesutbildning.
Förändringar har även berört de
grafiska yrkena. Nya
framställningspro-cesser har yppats genom
nykonstruktioner av redan befintliga maskintyper.
Men helt nya maskiner har också
framträtt som produkter av ett idogt
forsknings- och laboratoriearbete. De nya
maskinerna öppnar i sin tur
möjligheter till omläggning av arbetssystem
och metoder i det grafiska arbetet. Vi
yrkesmän följer uppmärksamt vad som
händer på detta område och är ständigt
beredda att på olika sätt positivt
medverka till en rationalisering, som
öppnar ökade möjligheter för branschen
att hävda sig, effektivisera arbetet, göra
det mera lönande och därmed ge
anvisning om tryggare existensvillkor för
både företagare och anställda.
För endast några år sedan
betraktades fotosättningen som en utopi,
vilken knappast skulle komma att beröra
oss i ett land med ett begränsat
språkområde, med en industri som knappast
på ett lönande sätt skulle kunna klara
de ganska dyra maskininvesteringar,
som fotosättningen i effektiv
elektronisk utrustning skulle dra med sig.
Som tidigare påpekats i artiklar och
reportage från fotosättningsföretag i
USA bygger emellertid fotosättningen
inte enbart på nya och dyra maskiner.
Den för även med sig ett nytt
arbetssystem och nya metoder, som infogade
i de rätta sammanhangen och utvalda
för speciella arbeten, kan innebära en
lönande förändring av arbetet utan
alltför stora kostnader i form av
investeringar. Vi ser detta som ett viktigt
led i rationaliseringssträvandena för
branschen. Allt tyder på, att vi i dessa
avseenden skulle ha gemensamma
intressen med arbetsgivarparten. Men
erfarenhet och under senare tid
framträdda tendenser ger oss klarhet, en
klarhet, som tydligt pekar på att man
på centralt ST A-håll har en helt annan
syn på rationaliseringens tillämpning.
Vi har givetvis förutsatt att
typografiskt arbete även i fortsättningen skulle
vara ett arbete för typografer. På
centralt STA-håll vill man emellertid
ersätta typografiskt skolad och
utbildad arbetskraft med outbildad
arbetskraft.
Våra kommentarer stöder sig på
aktuella tendenser där man från
experimentstadium till praktiskt utnyttjande
infört ett system, som i huvudsak
bygger på linjedragningens tillämpning
vid framställning av blanketter,
formulär och dylikt. De tekniska
detaljerna har Svensk typograftidning
skildrat dels i ett reportage och dels i en
fackteknisk artikel från ett modernt
företag i Niagara Falls, kallat
»framtidens sätteri». I stället för att sätta en
linjeform dras linjerna i tusch vid
speciella linjeringsbord. Den form man
därmed framställer kompletteras med
inbrytning av fotosats i huvud och där
det för övrigt förekommer text. Ett
fotoavdrag tillställs kunden och sedan
arbetet godkänts framställs ett
negativ, med vilket sedan kopiering samt
slutligen etsning och matrisering
genomförs. På centralt STA-håll vill man
nu rycka ut enskilda arbetsmoment ur
denna process och överlåta det till
outbildad arbetskraft. Det är med andra
ord arbetsgivaresyn på rationalisering.
Vi hävdar att framställningen av en
typografisk form, antingen denna
utförs i trä, bly, mässing, plast, film eller
på papper, alltid måste bygga på
typografisk yrkeskunskap. Det har
amerikanska företagare inom
tryckeribranschen också insett, då de genomgående
accepterat handsättarna som de, vilka
har de bästa förutsättningarna att
rationellt och effektivt utnyttja de nya
metoder och maskiner, som börjat
användas för sätteriarbetet. Så är
förhållandet i de väl organiserade
nordstaterna och så sker även i sydstaterna,
trots att arbetarna där är så gott som
helt oorganiserade. Behovet av
yrkes-utbildad arbetskraft i de nya
arbetsmetoderna har dessa arbetsgivare
emellertid klart för sig.
Yrkesutbildningen inom typograf
-yrket har efter ett fruktbringande
samarbete mellan alla parter i branschen
nått en position, som vi är stolta över.
Vi räknar därför med att
arbetsgivarna även ifråga om nya metoder och
arbetssystem inom typografin skall
hävda en ordentlig grundutbildning som
bästa förutsättning för en effektiv
yrkesutövning. Det skulle framstå som
otidsenligt om svensk typografkår i
dag måste slåss för rätten till arbete
inom typografin.
Is
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
