Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. 31 januari 1959 - Hyllad arbetsinsats, av F. B. - En 1700-talsboktryckare i Kalmar, av U. Jn - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FESTLIGT blev det för nyblivne
pensionären Olof Mårtensson på Örebro
Dagblad. Vi ser honom längst till
vänster på bilden.
Hyllad arbetsinsats
Under det gångna året kunde kollega Olof
Mårtensson, Örebro, blicka tillbaka på en
ganska lång och trogen tjänst vid Örebro
Dagblad. Det var nämligen sista arbetsåret för den
gode »Mårten».
Han började sin epok vid officinen år 1919,
och har under denna tid visat sig besitta det
mesta en typograf bör kunna. Hans personliga
uppträdande har gjort att han fått kamraternas
En 17 o o-tal sboktryckare i Kalmar
De svenska landsortsboktryckerierna är mera
sällan föremål för forskares intresse. Den som
vill veta något om boktryckeriernas historia i
landsorten får alltså fortfarande i regel vända
sig till ett klassiskt verk på området — G. E.
Klemming och J. G. Nordins numera tämligen
svåråtkomliga »Svensk boktryckerihistoria 1483
—-1883». Nämnda verk utkom 1883 och en
förstudie till detta arbete syns Klemmings 1871
utgivna »Försök till Historia om Sveriges
boktryckerier» vara.
Vänta inte!
Tork-tid är pengar
Slå om omedelbart
med Rapid-färger från
tsadouns/
AKTIEBOLAGET SADOLINS FÄRGFABRIK
Virkesvägen 6, Stockholm 20
Tel. 4468 00, 4468 01
Göteborg, Kronhusg. 17 Malmö, V. Långg. 1
Tel. 031/13 9513 Tel. 040/21121
förtroende. Otaliga är de personalklubbsmöten
han suttit som ordförande, vilket skötts med
stor pondus.
»Mårten» har sedan en tid tillbaka varit sjuk,
men den 23 december hade vi emellertid nöjet
se honom bland oss. Då inträdde han i
pensionärernas gäng. ÖD hade dagen till ära
ordnat med en trevlig fest, varvid flera
minnes-saker tillägnades »Mårten». F. B.
Det är med hänsyn till vad här sagts
tacknämligt, när något bidrag i bokform utkommer,
behandlande landsortens
boktryckeriförhållanden i gången tid. Kalmar stad har en ganska
intressant boktryckerihistoria och bibliotekarie
Bengt Hallvik har författat en synnerligen
värdefull och intressant avhandling, vilken ingår i
Sancte Christophers Gilles Chroenika XXVI
—XXVII innevarande år — tryckt på
Barometerns tryckeri. Framställningen, som är rikt
illustrerad och har fått en god typografisk
utformning, har titeln »Tryckt i Calmar hos Lars
Lindeblad» och av årsskriftens 145 sidor
upptar den 137.
Lars Lindeblad var inte stadens förste
boktryckare. Denne hette Christian Günther och
kom till Kalmar 1626, men försvann till
Linköping efter ett tiotal år. Staden var därefter
utan boktryckare i över 100 år, men 1755 skrev
boktryckargesällen Lars Lindeblad till
domkapitlet i Kalmar och begärde dess förord hos
landshövdingeämbetet, vilken rekommendation
också erhölls. 1756 utfärdades av consistorium
i Kalmar tillstånd för Lindeblad att vara
»Cal-mare domkapitels, gymnasii och stifts boktryc-’
kare». Boktryckarsocieteten var emellertid
också remissinstans och ytterst skeptisk huruvida
ett tryckeri skulle bära sig i Kalmar.
Boktryckarsocieteten hänvisade till Nyköping, där man
startat ett tryckeri med en press »men härtils
med mera förlust än fördel». Kanslikollegium
lät dock trots boktryckarsocieteten beveka sig
och Lindeblad fick privilegium »att uti
Call-mare stad inrätta ett egit boktryckeri».
Lindeblad fick rätt att trycka böcker men inga
speciella förmåner. Han skulle på egen bekostnad
inrätta och underhålla boktryckeri och »hålla
tryckeriet med sådana stylar och andra
reqvisi-ter att därmed kan ske behagelig tjänst».
Domkapitlet lovade ingenting, men var inte alldeles
utan ansvar för »Calmar stifts och gymnasii
typographus» utan skaffade honom bostad.
Svårigheterna för Lindeblad var dock inte ringa
och bestod bl. a. i att han inte hade något att
trycka med, då han kommit till Kalmar
otillräckligt försedd med behövlig typografisk
material och de nya stilar han rekvirerat från
Tyskland dröjde. Först i september 1759 kom
stilarna. Då hade Lindeblad vistats i staden i hela
tre år och hans ekonomiska ställning var
bedrövlig.
Någon särskilt driftig företagare syns inte
boktryckare Lars Lindeblad ha varit.
Förmodligen var inte heller förutsättningarna för
bok-tryckeriröreisen i det dåtida Kalmar lysande.
Bengt Hallvik drar slutsatsen av samtida
uttalanden, att Lindeblad gör intryck av att ha
varit »en timid och tillbakadragen, möjligen
en smula enfaldig man». Det ekonomiska
resultatet av hans livs arbete, sådant det
redovisas i bouppteckningen är fattigt. Lindeblad
dog den 11 augusti 1773 i »bröstsjuka» och
boktryckerigesällen Magnus Petersson övertog
helt rörelsen, i vilken han tidigare varit
delägare.
Lindeblads tryckeri hörde till de mindre i
landet och det är svårt att få något riktigt grepp
om verksamhetens omfattning, ty de
föreskrivna leveranserna av tryck till riksarkivet var det
inte alltid så helt med. Bengt Hallvik gissar
att Lindeblad under 16 år som boktryckare
framställde 375—400 titlar, vartill under hans
senare år kom länsstyrelsens cirkulär. Ett
uppsving i den andliga aktiviteten i landsänden
anser dock författaren att det lindebladska
tryckeriet innebar, främst genom att manuskript
från Kalmar stift gick till det lindebladska
tryckeriet och inte till andra städers boktryckare.
Småtrycken var många i Lindeblads
produktion, likaså paskiller och pamfletter,
predikningar och smärre uppbyggelseskrifter.
»Hyll-ningsskrifter, inte minst till kungahuset,
utgjorde en inte föraktlig inkomstkälla för såväl
Lindeblad som hans kolleger i andra
landsändar», konstateras bl. a. Bröllops- och
begrav-ningsskrifter uppgick till 60—70 % av hela
antalet titlar. Ingen tidning fanns dock, som
hjälpte till att bekantgöra dylikt material. Den
första tidningen började utkomma 1788 och
utgavs av Lindeblads efterträdare.
Bibliotekarie Hallvik tar upp en hel rad
bekymmer, som Lindeblad hade att brottas med.
Vi har nämnt hans svårighet att få typografisk
material vid starten. Men härtill kom senare
småkontroverser med myndigheterna om
leveransplikten av trycksaker, bekymmer för
korrekturläsningen och med förhandscensuren när
det gällde småskrifter av teologisk art.
Det skulle föra litet för långt att ytterligare
referera Bengt Hallviks intressanta bok, som
även har inte ringa typografiskt intresse genom
de många bilderna av trycksaker utförda av
Lindeblad. Författaren har också en del att
berätta av tekniskt intresse i anslutning till
trycksakerna från Lindeblads officin. På tal om
be-gravningsskrifterna konstaterar exempelvis
författaren, att: »Tonen i de kalmaritiska
begrav-ningsskrifterna är mindre makaber än vad
dödskallar, likkistor och andra emblem, som
prydde trycken, kunde göra troligt.»
»Tryckt i Kalmar hos Lars Lindeblad» är en
värdefull monografi av en svensk
1700-tals-boktryckare. Boken har också mer än lokalt
intresse. Och Lindeblad har fått — genom Bengt
Hallviks framställning — äran för en
kulturinsats, låt vara av blygsamma mått, i en
landsända som låg ganska avlägsen och hade föga
kontakt med dåtida svenska kulturcentra.
U. Jn
44
Svensk typograftidning nr 3 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
