Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. 14 mars 1959 - Typografkonflikten och tidsläget år 1919 — kamplust att minnas, av Emil Malmborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början av mars begärde
boktryckareföreningens styrelse förhandlingar om
förhöjt dyrtidstillägg. Märk väl, det var
inte typografförbundet som nu begärde
förhandlingar •—■ utan
boktryckareföreningen. Den 12 mars träffades ny
överenskommelse och den godkändes med stor
majoritet.
Dyrtidstillägget blev ungefär
fördubblat, dvs. för en lön av 31 kronor i
Stockholm bestämdes tillägget till 18 kronor
per vecka. Dyrtidstillägget skulle
därjämte utgå även på överbetalningen,
vilket inte tidigare var fallet.
Denna dyrtidsöverenskommelse skulle
gälla till 1 oktober 1918. I anslutning till
överenskommelsen bestämdes, att alla
uppsägningar, som ännu icke trätt i
verkställighet, från båda parterna skulle
betraktas som annullerade, såvida
vederbörande icke redan träffat avtal om ny
anställning. (En parentes. Hos Norstedt &
Söner fanns det många som inlämnat sina
uppsägningar. Dessa skulle nu annulleras.
Så skedde ju också i stort sett. Men
firman ville tydligen göra ett undantag, och
det råkade bli undertecknad. Det var
faktiskt på sitt sätt en utmärkelse, fast
direktör Bo Löfgren i sin hämndlystnad inte
begrep den saken.)
Förbundsmötet som sammanträdde i
augusti beslöt enhälligt, att uppsäga
överenskommelsen den 1 september.
Det blev långa och segslitna
förhandlingar om ett nytt dyrtidsavtal. Då
förhandlingarna avbröts ett par gånger
ingrep förlikningsmannen. Genom
förlikningsmannens förmedling antog parterna
ett förslag, som bestämde, att högsta
dyrtidstillägget i klass 1 skulle utgå med 30
kronor, i klass 2 med 28, i klass 3 med
26, i klass 4 med 24 och i klass 5 med 23
kronor per vecka. Till beräkningssättare
skulle utöver dessa fasta dyrtidstillägg
utgå ett tillägg av 20 % på grundpriset för
slätsättning. Därjämte skulle gällande
fa-miljetillägg utgå oförändrat.
Överenskommelsen fastställdes att gälla från den 1
oktober 1918 till den 15 februari 1919.
Vid omröstningen om förslaget visade
det sig, att majoriteten var ytterst knapp.
Levnadskostnaderna fortsatte att stiga
och i god tid före den 15 februari 1919
började förhandlingarna om ny
dyrtidsöverenskommelse.
Stockholmsavdelningen hade då lyckats
få med en särskild representant i
under-handlingskommittén, nämligen Sigvard
Cruse. Han var då sekreterare i
föreningsstyrelsen och medlem i vänsterpartiet
genom Socialistiska typograf klubben.
Dyrtidstillägget höjdes med 10 kronor
per vecka (dvs. i Stockholm upp till 40
kronor) och övriga yrkesarbetare en
förhöjning i proportion härtill. Dessutom
tillerkändes beräkningssättarna 10 %
förhöjning av timlönen vid tidarbete.
Svenska tidningsutgivareföreningens och
Sve
riges tryckeriers arbetsgivareförbund
undertecknade avtalet genom Bengt
Hey-man, Bo Löfgren, Harald Nyholm, T.
Roxendorff och Sten Dehlgren samt på
typograf förbundets vägnar genom Eduard
Wiberg, Emil Söderström, Harald
Hagberg, William Stiller och Sigvard Cruse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
