Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. 28 mars 1959 - Evolutionens barn i nutidens livsform. Kring en samhällsutvecklingens studie av Gunnar Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evolutionens barn i nutidens livsform
Kring en samhällsutvecklingens studie av Gunnar Nilsson
Nutidsmänniskan har vållat politikerna
månget huvudbry som alla säger sig vilja
föra samhället framåt och förbättra
människans tillvaro, och sociologerna, som
mödosamt söker utforska hennes tillvaro
sådan den verkligen är och fånga det
svår-tydbara i hennes komplicerade ställning.
Jämförd med forna tiders människor är
dagens i en avundsvärd situation: De
materiella framstegen möjliggör en allt högre
levnadsstandard t. o. m. i en sådan
omfattning att människorna ofta försöker värja
sig inför strömmen av nyttigheter, som
stundtals hotar att översvämma deras
tillvaro. I denna hennes ställning som
konsument finns det förvisso liten plats för
upphöjda funderingar över livet.
Nutidsmänniskan frestas därför ofta att förlora sig i
oväsentligheter.
Människan skulle inte behöva gå vilse
i denna nya verklighet, så lik men ändå
så olik flydda seklers. Till hennes
förfogande står socialvårdare,
heminrednings-assistenter, televisions-service-män,
bokförsäljare, rådgivningsbyråer för praktiskt
taget allting och sist och slutligen är alla
opinionsbildande organ inriktade på att
upplysa och informera. Det tryckta ordet
har förlorat i värde, vi upplever i dag en
ordens inflation.
Ja, människan går ändock vilse. Och att
så sker är väl, tycker jag, inte ägnat att
förvåna den som talar om kriser och om ökad
brottslighet och moralisk dekadens. Vi
står sannerligen bara på tröskeln till
maskinåldern, samhället är ännu endast ett
ägg som ruvas och människan liknar i
nästan allt den nykläckta kycklingen, som
rådvill vinglar fram på svaga ben. Den
som tror på progressionen ska i dag såväl
som i går och i morgon ha anledning att
känna sig besviken: människan är och
förblir densamma. Ja, men det är faktiskt bara
en halv sanning. Ingen ny generation är
helt lik den föregående. Och våra dagars
människa har inte så få nya kvaliteter. Inte
så få ting talar till hennes förmån, vilket
optimisterna alltför lättsinnigt tar till
intäkt för sina optimistiska framtidsvyer.
Nutidsmänniskan, i all synnerhet den
yngsta generationen är i många avseenden
den befriade varelsen. Det finns i dag ej
så många moraliska tabun, som skulle
snärja hennes känslovärld och därigenom
hämma hennes utveckling. Det finns få
I denna studie om evolutionens barn
var första avsnittet infört i nr 4 av
Svensk typograftidning. I den
artikeln tecknades tillståndet under ett
30-tal, då arbetslösheten bland
annat skapat en längtan efter ett
förnuftigare samhällsbyggande och
kriget gav rotlöshet för många
människor i Europa. Hur har vi lyckats
med våra strävanden att skapa det
lyckligare släkte av evolutionens
barn? Viljan fanns, men vi frågar oss
om våra ansträngningar nått det
resultat vi väntade. Artikeln kan ge rikt
diskussionsstoff.
ekonomiska spärrar för henne om hon vill
utveckla sig andligen eller kanske ordna
sitt liv på det där egna förtjusande sättet,
som de socialistiska teoretikerna anser vara
så personlighetsdanande. Och varför sitter
människan ändå där och inte ordnar livet
alls utan låter det rinna fram och inte så
sällan rinna bort som sand mellan
fingrarna.
Ja, jag tror det är optimisternas fel att
vi ser så pessimistiskt på nutidens männi-
VARFÖR sitter människan där och inte ordnar livet alls
utan låter det rinna fram och inte så sällan rinna bort som
sand mellan fingrarna.
skor. Vad trodde vi? Var det människor
eller änglar vi har att göra med? Och
medan människor fjärran härifrån lever
som djur och andra återigen som
människor har vi i högan Nord egentligen bara
börjat krypa ur skalet, vi kisar yrvakna mot
solen och gnuggar oss i ögonen då vi går
att ta livet i besittning. Det fullödiga livet
har i alla fall blivit ett fåtal beskärt. Men
det är mycket kulturens och inte enbart de
materiella framstegens förtjänst att fler
och fler blir beskärda av ett liv i ständig
rörelse, i ständig strävan. Men den tar fel,
som tror att frysbox, swimmingpool och
tv är förutsättningar för livets
fullkomlighet. Ingenting kan vara mer
verklighetsfrämmande. Och strävan till
fullkomlighet har så litet med ett fullödigt liv att
göra, även om den verkar vacker och
prydlig som skylt mot yttervärlden.
Jag sade förut att den yngsta
generationen är den befriade varelsen, något äldre
och medelålders med för den delen. Men
frihet förvandlas till en snara om den blir
utan normer och inte ges något moraliskt
innehåll. Där står samhället inför en fråga,
som varje dag pockar på att lösas eller i
varje fall diskuteras. Själen borde också få
sin spis då hemmens ytor poleras och snart
ingen går eller cyklar till sitt arbete.
Det moderna samhället har sökt att
ersätta präster med socialvårdare, Gud med
socialunderstöd och nu erkännes också
att man i viss mån misslyckats. Men det
gäller de människor, som brutit med
samhället och ställt sig utanför gemenskapen.
De normala, anpassade, som den här
studien handlar om, känner ofta ett behov att
fly från allt, inte bara vardagen och
samhället utan livet självt och tidningarna
skriver om livströtthet och apati.
Går man dessa sviktande människor in
på livet tycks det som tillvaron intet mer
har att bjuda dem. Men efter några
timmars samtal brukar de strax tina upp, börja
leva och då man skils från dem gör man
det med känslan att livet inte alls är så
svårt och ej behöver så många attribut som
den moderna människan inbillats att tro.
Snarare tvärtom. Ibland frågar man sig
om de nygifta nuförtiden gift sig av
kärlek eller för bosättningslånet som ger dem
blanka möbler och dammsugare.
Jag tror att människan i dag slits
mellan sin önskan att vara den intensivt le-
140
Svensk typograftidning nr 8 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
