Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15—16. 18 juli 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 15—16 18 juli 1959
Sjuttioandra årgången
Brittiska konflikten
Arbetstidsförkortning och
löneförbättringar är tvisteämnen i den brittiska
grafiska konflikten. Mycket har skrivits
i denna konfliktfråga och mycket har
getts proportioner, som är helt
överdrivna. Redan under ett tidigt
för-handlingsstadium informerade grafiska
arbetsgivareorgan på kontinenten om
hur den grafiska industrin i
Storbritannien stod inför fullständigt
sammanbrott ifall de grafiska arbetarkraven
skulle tillgodoses. Man hade på
brittiskt arbetsgivarhåll förklarat att den
hårda konkurrensen ifråga om
förenklade tryckmetoder så hårt minskade
möjligheterna för den grafiska
industrin, att ett medgivande till arbetarnas
krav skulle innebära att företag måste
upphöra och tidningar nedläggas. Om
detta vore med verkligheten
överensstämmande är uttalandena inget annat
än en hård kritik av företagarnas egna
sätt att sköta rörelsen.
Är då de grafiska arbetarnas krav
ARBETSGIVARBUDET i den brittiska konflikten, i vilken nio av PKTF:s fackförbund är
indragna, får här sin hårda dom av tecknaren Bish i London Typographical Journal. »Jag är
ingen makrill!» är det korta beskedet.
om arbetstidsförkortning och
löneförbättringar så himlastormande? Vi skall
söka ge en bild av hur de fackliga
kraven utformats och genomförts på ett
delvis annat sätt än exempelvis i
Sverige. På kontinenten och även inom
den grafiska industrin i Storbritannien
har man lagt stor betoning på
arbetstidens förkortning och mindre ägnat
sig åt önskemål om löneförbättringar.
Detta har haft till följd att när vi i
Sverige genomför en
arbetstidsförkortning till 45 timmars arbetsvecka, så är
det en reform, som i Storbritannien
genomfördes redan för 22 år sedan.
Fortsättning nedåt i arbetstidens
omfattning skedde till 43,5 timmars
arbetsvecka 1946 och i specialuppgörelser
inom den grafiska industrin finns en
mångfald exempel på hur man i
realiteten redan genomfört
40-timmars-vecka, vilken man nu önskar få befäst
i avtalet. Till och med ner till 35 å 37
timmars arbetsvecka har man i London
kommit på nattskift. Vad de brittiska
grafiska arbetarna nu önskar är inget
annat än att de grupper, som
fortfarande står kvar på en längre arbetstid
än 40 timmar skall få en förmån, som
många av kollegerna inom branschen
redan har.
Nästa arbetarkrav gäller
löneutvecklingen. Där har man krävt en ordentlig
justering av de löner, som fått halka
efter under 12 efterkrigsår jämsides
med att lönens köpkraft väsentligt
minskats. Kravet på löneförhöjning har
fixerats till 10 %. Detta krav stödjer
man på det faktum, att dagens löner
har sämre köpkraft än vad den lön
hade, som man kvitterade ut
omedelbart före kriget. Häri ligger mycket av
den fackliga utformningen av
ange-lägenhetsgrad ifråga om kraven. Man
har med andra ord ställt
löneutvecklingen i bakgrunden. En
londontypo-graf, som inför den nu pågående
konflikten stod med en lön på 12 å 13
pund i veckan, hade i verkligheten
sämre löneläge än flertalet svenska
typografer. De grafiska arbetsgivarna
har i detta läge bjudit Storbritanniens
grafiska arbetare en löneförhöjning på
2,5 %. Många av arbetsgivarna har
emellertid insett det berättigade i
arbetarkraven och tecknat separata avtal, i
vilka de accepterat både
40-timmars-veckans införande i avtalet och 10 %
löneförhöjning. Den grafiska
arbetar-federationen Printing and Kindred
Trades Federation meddelade vid tiden
för strejkens utbrott, att 670 firmor
intill den 17 juni hade undertecknat
dessa separatavtal. Sedan dess ökar
antalet separatavtal dag för dag.
Som vi meddelade redan i förra
numret av Svensk typograf tidning har
förhandlingarna pågått sedan februari
månad i år. Den 3 juni beslöt
provinstidningarnas förbund News Paper
So-ciety och boktryckareföreningen British
Federation of Master Printers att
uppsäga den tekniska personalen på 14
dagar och därmed ändra
anställningsförhållandena till en
dag-för-dag-an-ställning. Detta medförde att
stridsåt-gärden från arbetsgivarsidan
besvarades med strejk i och med att
uppsägningstiden var ute. Rikstidningarna,
som utges i London och Manchester
berörs icke av konflikten.
Internationella grafiska federationen
stödjer de brittiska kollegerna i full
utsträckning och IGF:s insatser visar en
god effektivitet i ansträngningarna att
hejda placering av blockerat arbete i
andra länder. Js
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
