Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 21. 26 september 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackligt och internationellt
En tendens till tydligt ökat intresse för fackliga frågor i internationella sammanhang
kan skönjas under de senaste åren. Härvid har naturligtvis de vidgade kontakterna
varit starkt påverkande, men frågorna kring sex- och sjustatskonstellationer samt
facklig frammarsch i eftersatta länder har dock varit de avgörande. Här ett par
LO-med-delanden, som vittnar om internationellt samarbete.
40-timmarsveckan bör bli
internationell riktpunkt
En normalarbetstid av 40 timmar per vecka
framstår som ett självklart mål för den fackliga
rörelsen. Därför är det önskvärt att man snarast
söker åstadkomma ett internationellt instrument
som anger 40-timmarsveckan som internationell
standard på arbetstidens område, förklarar LO
i remissyttrande över Internationella
arbets-byråns frågeformulär angående
arbetstidsförkortningen. Frågan är uppförd på dagordningen
för byråns arbetskonferens 1960.
Både reformerna och tidpunkten för målets
uppnående kommer självfallet att växla från
land till land och med hänsyn till de skiftande
förhållandena och förutsättningarna —
ekonomiskt, socialt och industriellt, bör ett sådant
instrument få en relativt generell karaktär och
sålunda inte binda staterna vid några bestämda
former eller tidpunkter för genomförandet,
anser LO. En sådan inställning följer också av att
en arbetstidsförkortning som regel inte bör
genomföras på bekostnad av arbetstagarnas
levnadsstandard i allmänhet.
Beträffande beräkningen av arbetstiden finner
man det naturligt att instrumentet medger en
genomsnittsberäkning över en längre tidsperiod
än en vecka. Vidare torde det inte vara
nödvändigt med några särskilda bestämmelser för
skift
arbete, vare sig kontinuerligt eller
diskontinuer-ligt. Likaså förefaller det självklart att
instrumentet måste innehålla regler beträffande
övertidsarbete. Vissa gränser för övertidsutdrag bör
föreskrivas av ett nationellt organ, medan
ersättningen knappast bör regleras i instrumentet.
Enligt LO:s mening föreligger inte behov av
generella undantagsbestämmelser. Sådana
omständigheter som kan motivera ett överskridande
av ordinarie arbetstid bör i stället i allt
väsentligt klaras genom övertidssystem.
Beträffande instrumentets form vill LO
avvakta de kommande diskussionerna innan man
tar ställning till frågan om en konvention eller
en rekommendation. Däremot har LO den
uppfattningen att ett internationellt
arbetstids-instrument bör omfatta inte endast industri och
handel utan även lantbruks- och
sjöfartsnäringarna samt transportväsendet.
Svensk facklig aktion för hjälp
över gränserna
LO och TCO startar den 15 november en stort
upplagd insamlingskampanj till förmån för
Fria fackföreningsinternationalens
solidaritetsfond. Under mottot »Hjälp över gränserna»
vädjar LO och TCO till sina drygt 1,8 miljoner
medlemmar om en generös facklig insats till
eftersatta eller underutvecklade länders hjälp.
Med det stora hjälpbehov som föreligger blir
en svensk facklig insats av största värde.
Insamlingen, som kommer att pågå till 1 april
eller 1 maj nästa år, organiseras i samarbete med
fackförbunden. I spetsen för kampanjen står en
toppkommitté med representanter för de båda
samverkande organisationerna. LO har utsett
sin ordförande Arne Geijer, andre ordföranden
Herman Blomgren och propagandaombudsman
Folke Allard. TCO representeras av sin
ordförande Haral Adamsson, direktör Valter Åman
samt redaktör Ola Englund.
Grunden till FFI:s solidaritetsfond lades
redan i samband med Posnan-händelserna i
Östtyskland. I samband med Ungern-katastrofen
kanaliserades stora hjälpresurser genom FFI.
Vid Fackföreningsinternationalens kongress i
Tunis 1957 beslöts emellertid att den frivilliga
internationella solidaritetsfondens verksamhet
skulle utvidgas och täcka inte enbart
katastroffall av typen Posnan och Ungern utan även
allmänt konstruktivt fackligt arbete i de s. k.
underutvecklade länderna. De mera välsituerade
medlemsorganisationerna i FFI har hittills bidragit
med 15 miljoner kronor, av vilka LO och TCO
svarar för 1,3 miljoner. Dessa resurser har redan
givit FFI möjlighet att sätta upp en facklig skola
för de engelsktalande länderna i Afrika. Den
sydamerikanska regionala organisationen har
därigenom också fått ekonomiska resurser för
organisationskampanjer och
utbildningsverksamhet men framför allt har FFI fått möjligheter att
sätta upp en plantagearbetareinternational, som
redan nått väsentliga framgångar främst i Bortre
Indien och Afrika.
När solidaritetsfonden får ökade resurser står
en facklig skola även för de franska delarna av
Afrika främst på önskelistan, liksom ett
intensifierat arbete bland plantagearbetarna.
Självfallet inriktar sig FFI: s insatser också på de
tjänstemannaorganisationer, som är verksamma
i de aktuella områdena.
Inom FFI: s regionala organisationer torde i
främsta hand det politiska och ekonomiska läget
kräva stora insatser i de afrikanska stater, som
är på väg mot eller redan nått självständighet
och som är stadda i kraftig ekonomisk expansion.
383
vi har
samma
BANK-
GÖTEBORGS BANK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
