Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 24. 24 oktober 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24 24 oktober 1959
Sjuttioandra årgången
Med sikte på internationalism
Med spänt intresse har hela världen
följt sammanträffandena mellan de
politiska huvudfigurerna i Sovjet och
USA. Intresset har gärna influerats av
positiva förhoppningar om utjämning
av motsättningar, vilka tvingar till
otrygghet och som följd därav
upprätthållandet av en dyrbar rustningsnivå.
Det är naturligt, att dessa toppmöten
når en uppmärksamhet av första klass.
Vid sidan om världsmakternas
överläggningar med de ovissa glimtar in i
framtidsutsikterna, dessa bjuder, har vi
emellertid ett världssamarbete på det
fackliga planet, där aspekterna på social
utveckling bör vara den bästa garantin
för en världsfred, framväxt ur ökade
kunskaper och mänskliga rättigheter.
Fria fackföreningsinternationalen har
under de tio år den varit i verksamhet
byggts upp under stora svårigheter,
men med en målmedvetenhet, som
redan nu skänkt tilltro och
förhoppningar långt utanför den vanliga fackliga
gränsdragningen. Inför den sjätte
världskongressen i FFI står visserligen
frågor om facklig förföljelse på
dagordningen, men det visar
nödvändigheten av internationellt stöd för den
fackliga rörelsens vidare framväxt.
Upphörandet av atomvapenförsöken är
krav, som har minst lika stor betydelse
för världsfreden som när ett par
toppmän i världspolitiken sammanträffar
och deras dagsprogram refereras i
detalj. Att grunden för världsfred läggs
hos det fackliga folket i hela världen
och i ett fortlöpande idogt
vardagsarbete medvetet drivs vidare är kanske
inte lika spännande ur
reportagesynpunkt som när en framträdande
statsman vägras tillträde till Walt Disney -
land eller under glada utbrott byter
huvudbonad med en amerikansk
arbetare. Vi tillåter oss dock tro, att det är
minst lika viktigt, att arbetare från hela
världen känner samhörigheten med
varandra i en gemensam facklig
organisation. En sådan har nämligen Fria
fackföreningsinternationalen nu blivit.
Med sina 131 medlemsorganisationer
i 96 länder finns en plattform för
världsfredsarbete, som ingen annan
kategori i världen kan uppvisa.
Målmedvetenheten hos FFI berättigar den
att hysa förhoppningar om stöd från
praktiskt taget alla läger. I det nämnda
vardagsarbetet är det ett avsnitt, som nu
står inför en speciell offensiv — FFI:s
solidaritetsfond.
Världskartan kan uppvisa fackligt
svaga områden i stort antal och av
vittomfattande natur. Att dessa fackligt
svaga områden oftast finns i de
eftersatta länderna är inget överraskande
faktum. Det är vad man har att räkna
med i detta världssamarbete. Den
fackliga propagandan måste där börja från
grunden. I stor utsträckning är det
dessutom analfabeter man skall söka
aktivisera för fackligt arbete.
Svårigheterna är så uppenbara, att man helt
hyser beundran för den fackliga
inter-national, som vågar kasta sig in i dessa
arbetsuppgifter. Men deras
nödvändighet sporrar till åtgärder och
framgångar eggar till nya tag. Under den
svenska LO-ordförandens sakliga ledning
har FFI kommit in i ett
aktivitetspro-gram, som bär mera av handlandets
prägel än diskuterandet av
motsättningar och ambitioner av nationellt märke.
FFI:s solidaritetsfond siktar på att
bygga upp en facklig rörelse i de
sva
gaste områdena. Det är naturligt, att
dessa områden bjuder på de största
kostnaderna, men samtidigt ger det
minsta ekonomiska tillskottet till
solidaritetsfonden. Medvetandet om den
fackliga rörelsens nödvändighet för att
nå en standardhöjning socialt och
kun-skapsmässigt bör bjuda de väl
utvecklade länderna till att göra en solidarisk
insats. Ytterst är det en åtgärd, som
dessa välutvecklade länders arbetare
även har glädje av. Mycket har sagts
om konkurrensen från länder med svag
facklig rörelse, där arbetarlönerna
ligger på en nivå, vilken medför en hård
konkurrens ifråga om varupriser. När
en import av textilvaror eller andra
förnödenheter från dessa eftersatta
områden kan ske till betydligt lägre priser,
så är det ju på grund av bland annat de
låga lönerna och den låga standarden i
exportländerna som denna
förkrossande konkurrens är möjlig. Samtidigt
måste man också inse, att om man
verkligen vill att dessa länders arbetare
någonsin skall få en förbättring, så är
det nödvändigt att ta emot deras
produkter. Skulle man genom tullar och
andra restriktiva åtgärder stoppa denna
import, så hjälper det inte, att de
eftersatta länderna får tekniskt bistånd. Det
är ju på möjligheterna att sälja till
andra länder och köpa behövliga
förnödenheter därifrån som
uppbyggnaden kan ske. Hjälpen de får skall verka
till självhjälp. Men under denna
utvecklingsgång är det nödvändigt, att
den fackliga internationalen hjälper
arbetarna i dessa länder att få sin
rättmätiga andel av produktionsvinsterna.
Som vi här sökt teckna
solidaritetsfondens målsättningar och
förhoppningar står FFI inför en av de främsta
arbetsuppgifter den under sin tioåriga
tillvaro kastat sig in i. Kampanjen för
solidaritetsfonden inleder snart. Om
ett par veckor startar nämligen en
insamlingskampanj under mottot
»LO-hjälp över gränserna». Denna
insamlingskampanj syftar närmast till att göra
det möjligt för de eftersatta ländernas
arbetare att genomföra ett
bildnings-och organisationsprogram som för oss
har blivit en naturlig tillgång. Teknisk
biståndsverksamhet blir fruktbringande
för dessa arbetare, då de också fackligt
kan hävda sig. Med de framgångar, som
hittills kunnat redovisas, bör det vara
en angelägen sak för svensk
fackföreningsrörelse att medverka till ett
full-lödigt genomförande av tanken —
facklig solidaritet över gränserna.
P
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
