Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 25. 7 november 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25 7 november 1959
Sjuttioandra årgången
Upptakt i avtalsrörelsen
Avtalsrörelsens spelöppning har
inletts med att LO lämnat första
budgivningen. Det skedde vid
represen-tantskapsmötet den 28 oktober och
den tid, som gått sedan dess, har
LO-budet dagligen varit föremål för
kommentarer i dagspressen. Särskilt
uppmärksammat moment i denna
spelöppning är att LO redan från början
dels ställt preciserade krav och dels
föreslagit en bestämd
förhandlings-och arbetsordning för de kommande
förhandlingarna, vilka föreslås föras
centralt mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
i Sverige. För LO:s del väljer
lands-sekretariatet en
förhandlingsdelegation, i vilken vi förutsätter att
representant även för det grafiska facket
skall ingå.
Någon nyhet är det ju knappast,
när vi först omnämner att LO-kravet
är 6 procents lönemarginal ifråga om
löneutvecklingen för det kommande
året. Dagspressens kommentarer
omedelbart efter LO-budets publicering
var dröjande, men däremot hade
Konjunkturinstitutet redan på förhand i
sin höstrapport förordat en
prolonga-tion i den kommande lönerörelsen för
att förebygga inf lationsf aran. Med
rätta tog LO-ordföranden Arne Geijer
skapt itu med denna rekommendation
från ett statligt institut. Att sia om
risk för överkonjunktur och samtidigt
rekommendera den fackliga rörelsen
att helt avstå från del i den väntade
produktionsutvecklingens ökade
vinster är en ensidighet, som man inte
väntat sig engagement i från
institutets sida. När löneutvecklingens
inflationsdrivande förmåga diskuterats h^r
vi tidigare ställt frågan huruvida inte
företagarnas ökade vinster innefattar
samma inflationsrisk som då
löntagaren får hand om pengarna. Om man
verkligen tror på en inflationsrisk
kommer ju löntagarens standard
dessutom att sjunka. I den mån
företagarna kan ta hem de högre priser,
inflationen medför, utan att behöva
dela med sig till de anställda, har
företagarna fått möjlighet att
väsentligt öka sina vinster. Är det under
dylika förhållanden orättmätigt krav
från löntagarna att få del av dessa
vinster? Det bör på en gång
understrykas, att LO-kravet heller inte
gäller synnerligen diskutabla
inflationsrisker. Vad man hänvisar till är helt
enkelt en redan inträdd
produktionsutveckling, vilken med den vidgade
högkonjunkturen helt säkert kommer
att visa en markerad uppgång under
det kommande året. Under sådana
förhållanden är det en väl avmätt
återhållsamhet LO redan i
6-procents-kravet visat. Inte heller har man
motiverat kravet med en kommande
omsättningsskatt i hopp om att
justeringar nedåt i livsmedelspriserna redan
under december månad till stor del
skulle kunna eliminera omsens
ekonomiska verkningar. Och det är på
livsmedelsområdet omsen har de största
verkningarna för löntagarna i
allmänhet. Från företagarhåll har framförts
beräkningar på vad den sista
arbets-tidsförkortningsetappen kommer att
kosta och vad tjänstepensioneringens
första inbetalning skall ta. Ännu har
vi inte från arbetsgivarehåll sett några
deklarationer om vad
arbetstidsförkortningen hittills har kostat. I stället
visar statistiken över
produktionsutvecklingen att någon nedgång på
grund av kortare arbetstid icke kunnat
konstateras. Kostar
arbetstidsförkortningen under sådana förhållanden
någonting för arbetsgivarna? Sänkning
ifråga om bolagsbeskattningen medför
väl vidare att man heller inte kan tala
om ökade kostnader för
tjänstepensioner ingen?
De klara upptaktssignalerna från
LO visar på ytterligare preciseringar.
Först och främst är det klart utsagt,
att LO med denna avtalsrörelse ämnar
slå ett slag för slopandet av de
speciella kvinnolönerna och därmed hävda
likalönsprincipen. LO kräver, att
samma lönesatser som gäller för manliga
arbetare också skall gälla kvinnliga
arbetare. I typograf avtalen är det
endast i ett undantagsfall föreskrifter
finns om särskilda kvinnolöner, men
för en kvinnlig yrkesarbetare gäller
redan samma avtalslön som för
manliga. Teletypeperforatriserna har
däremot fått sitt särskilda avtal och med
det är vi inte nöjda. Helglönernas
revidering är ett annat LO-krav, vars
precisering kommer att lämnas under
förhandlingarnas gång. Till
förhandlingsordningen har speciella regler
föreslagits. Så förutsättes till exempel,
att eventuella undantag från den
centrala uppgörelsen underhand kan
lämnas för vissa avtalsområden eller
detaljer inom dessa. Representantskapets
propåer går nu ut till
förbundsbehand-lingar och den 25 november skall svar
ha lämnats till LO från de 44
fackförbunden om deras synpunkter på
samordningsplanerna. Under sådana
förhållanden är det icke otänkbart, att
en första förhandlingskontakt kan ske
redan i december.
Vid föregående års centrala
förhandlingar fann vi det överraskande
att detaljproblem inom respektive
avtalsområden fick en anknytning till
samordningsöverläggningarna, vilka i
sin verkan ställde fredsförpliktelser på
vitala frågors avgörande. LO har i
detta avseende deklarerat sin
uppfattning, då det understrykes, att
förbunden bör ges möjligheter att med sina
motparter diskutera frågor av sådan
art, vilka icke normalt kommer upp i
de centrala förhandlingarna.
Den kommande avtalsrörelsen får
emellertid komplikationer i allmänt
ekonomiska frågor, statsfinansiella
problem och kontroversiella principer,
vilka helt säkert inte blir lättlösta.
Farhågorna härom kommer säkerligen
att besannas, då förhandlingsarbetet
någon gång efter nyår inleds. Js
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
