Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vad tiden ger ungdomen och kräver av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först och främst vill jag som ofta förr betona den
oerhörda faran av att såsom »krigstaktik» godtaga och
anbefalla omoraliska stridsmedel. På denna punkt får
ungdomen ej förblanda det som under stridens hetta sker,
med det som bör vara! Jag har redan sagt min mening om den
kortsyn med vilken de borgerliga samhällsgrupperna bedömt
avtalsbrotten. Men det vore oändligt mycket farligare om
den socialdemokratiska ungdomen nu började anse avtalsbrott
i och för sig såsom något obetydligt. Mitt hjärta står
närmast några gråhårsmän, vilka gräto som barn, då de genom
typografstrejken nödgades att – för första gången i sitt
liv – bryta sitt givna ord. Endast genom att vi nå fram
till de bästa möjliga avtal och till de ömsesidigt mest
bindande avtal, kan en högre ordning inträda såväl inom
samhällena som mellan dem.
Ett annat kampmedel, som på ett lika ödesdigert sätt kan
bryta ned den enskilda personligheten, är den minskade
arbetsintensiteten. Visserligen kan man hoppas att
kroppsarbetaren, när han får ett omedelbart intresse
av produktionens uppdrivande i kvalitet som kvantitet,
återfår den arbetslust, han nu håller på att mista. Men
detta hindrar ej, att den nutida arbetargenerationen
sjunker i personligt värde genom minskad arbetsduglighet
och arbetsheder. Och om detta kampmedel – ett vårdslöst
och till minsta mått nedtryckt arbete – får allt mer
utbredning, då minska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
