Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vad tiden ger ungdomen och kräver av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tredje fara, som klasskampen medför, är klasshatets
tillväxt. Efter ett år som 1909 har man svårt att med
lugn röra just vid detta. Så mycket i det nuvarande
samhället är verkligen värt vårt hetaste hat. Och det
hatet får icke avtaga förr än det hatade är borta. Men
hatet mot förhållanden får icke sträckas över till
personer, när dessa icke ha någon omedelbar skuld i
missförhållandena. Personligt hat är alltid en fara för vår
egen själ. Det liggger djup sanning i Brunnsvikssången:
»Hat är höst och härjarlusta. Må vi muntert milt som
våren, Sopa rent i gamla snåren».[1]
Visserligen kan vårstormen vara hård även den och
visserligen måste snåren stundom röjas genom eld. Men den
nya växtligheten kommer varken genom storm eller eld: den
kommer endast genom solen, genom att vi framälska det nya,
vi efterlängta.
Och slutligen bör ingen glömma, att klassolidariteten,
partidisciplinen och allt det övriga varigenom den
stridande hären nu måste sammanhållas, endast får vara
medel för ett högre mål: varje personlighets fulla och
fria utveckling under för denna utveckling gynnsammare
tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
