Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjärnorna stelna och i denna förstelning hålla sig
urtida fördomar friska som urtidens mammut i polarisen.
En sådan urgammal fördom är den att »kriget alltid måste
förbli den slutliga domaren mellan skilda rättsanspråk».
Det behöves endast att några krigshetsande tidningar
skickligt avfatta sina ledares rubriker för att t. ex. den
tyska Per och den engelska Pål, som i förrgår ej ens
anade någon konflikt mellan sina folk, i övermorgon ropa
på krig och rustningar för att skydda vardera sin nations
»vitala intressen».
Krig och rustningar äro i de flesta hjärnor
ännu oupplösligt förbundna med patriotism och
pliktkänsla. Endast mycket kraftiga grepp kunna lösa denna
association och bana väg för den tanken att samma motiv –
patriotism och pliktkänsla – kunna ge upphov åt tvänne
serier av handlingar, som sinsemellan bli fullkomligt
olika.
Den, som inser, att just kapprustandet väcker oro och
ovilja; att det döda försvarsmaterielet numera hinner
att föråldras, innan ens beställningarna äro färdiga;
att kostnaderna för detta krigsmaskineri berövar folken
medlen att höja sin livs- och kulturkraft – m. a. o. det
viktigaste försvarsmedlet – denne inseende kommer att
motarbeta krigsutbrott och militaristiska rustningskrav
just på grund av sin djupa känsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
