Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mångfaldiga kvinnor och män besjälas redan av en sådan. De
veta sig leva i en värld, danad av förgångna världar
och veta sig själva framgångna ur otaliga försöksformer,
tillkomna under årmiljoners arbete. De vörda sig själva som
skapelser av detta i evighet varande och vardande kosmos
och såsom medarbetare i detsamma. De äga en alldeles ny syn
på sin solidaritet med alla andra väsen inom och bredvid
deras eget släkte. Österns djupa ord Tat twam asi – det
är du – börjar även i västerlandet bestämma känslorna. Och
därmed växer västerlänningens olust att omkring sig sprida
förödelse. Nödgas han till detta inom sitt eget släkte,
känner han det som ett självmord.
Samtidigt med denna solidaritetskänsla växer medvetandet om
individens möjlighetsvärde för släktet. En enda människa
kan för detta innebära en aldrig förut varande, en aldrig
återkommande kraft. Av såväl solidaritetskänsla som
individualism söka de nya människorna ej endast bevara och
stegra sitt eget liv till den högsta höjd och den ädlaste
halt, utan även att höja arten av det liv, släktet lever
och den energi med vilken det leves.
För den livssyn, som i jordelivet såg beredelse- och
nådatiden före den eviga avgörelsen, kunde endast den
obotfärdiges död bli för tidig. Annars kom döden, även
på slagfältet, städse i rätt stund. Nu åter har den tron,
att livet självt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
