Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varje fredsrörelse med livskraft utgår ej från den
villfarelsen, att vår nation intet givet oss, men från
den vissheten: att den givit oss oändligt mycket; att
det är av yttersta vikt att trygga vårt språk, vår jord,
vår lagbundna frihet och alla andra villkor för vårt folks
fortsatta kulturutveckling enligt den inneboende egenarten,
en egenart, lika betydelsefull för de övriga folken som
individens egenart inom varje särskilt folk.
Just vissheten att rustningsmilliarderna bereda en
mycket ofullständig trygghet för alla våra högsta
nationella värden – jämte det att milliarderna, brukade
för fredliga ändamål, kunde möjliggöra en oerhörd livs-
och kulturstegring inom varje särskilt folk – bestämmer
den radikala och revolutionära pacifistens handlande. Denne
inser väl, att en de organiserade arbetarnas generalstrejk
inför utsikten till ett europeiskt krig ännu så länge är
gagnlös. En de värnpliktiges krigstjänstvägran sådan den
190Q ägde rum i Spanien eller sådan som Z. Höglund 1905
föreslog den i Sverge, kan däremot äga både betydelse
och berättigande. Men den nyare pacifismen står alldeles
bestämd mot varje sådan försvarsvägran, som skulle lägga
den värdefullare kulturen under den värdelösare, som gjorde
de betydelsefullare människorna eller folken eller raserna
till de mindre värdas offer.
Fredsproblemet löses lika litet genom folkens utplånande
som socialismens problem löses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
