ALDIONES gammalt ett av bibliofiliens mest omtyckta sam-larområden. G.Cqt. Aldio'nes kallades de halvfria brukarna av jorden i Italien under den langobardiska tiden. Till skillnad från de romerska colo'ni hade de medföljt langobarderna från dessas tidigare hemvist. S.Bln. Aldobrandi'ni, gammal florentinsk adelssläkt, genom en av sina medlemmar, Ippolito A., 1592 —1605 påve under namnet Clemens VIII, upphöjd i furstligt stånd. Huvudlinjen utdog 1681; en sidolinje av släkten Borghese (se d.o.) bär titeln furst A. G.Cqt. Aldobrandi'nska bröllopet, berömd antik väggmålning från augusteisk tid, funnen i Rom 1606 och benämnd efter den förste ägaren, kardinal Aldobrandini; nu i Vatikanska biblioteket. Den är utförd i ett slags reliefartad fresko- despelare, neger (o. 1810—67). Ss. betjänt hos Edmund Kean (se denne) kom A. i kontakt med teatern, debuterade mot slutet av 1820-talet i London och väckte sedermera beundran i de flesta av Europas huvudstäder, bl.a. i Stockholm 1857, för sina temperamentsfulla Shake-speareframställningar, främst naturligtvis Othello. G.K g. ATdringen, Aldringer, Altringer, J o-hann von, greve, kejserlig fältherre (1588— 1634), kom i krigstjänst 1606, överste 1622, slutl. fältmarskalk. A. utmärkte sig vid Dessau 1626 och i mantuanska tronföljdskriget 1630 blev efter Tillys död överbefälhavare för ligans trupper, deltog i striderna vid Alte Veste 1632, opererade sedan självständigt mot svenskarna i Bayern och Schwaben. Han var en av kejsarens förtroendemän vid Wallensteins avsätt- Aldobrandinska bröllopet. stil (se Relief och Freskomåleri) och framställer scener från ett grekiskt bröllop. Angående tydningen av åtskilliga detaljer råda delade meningar. Målningen, i sitt bevarade skick möjl. endast ett fragment, kan betecknas som ett senhellenistiskt arbete av en eklektisk konstnär. H.Sj. Aldol dåTj, /3-oxismörsyrealdehyd, en tjock flytande vätska, som uppkommer ur [-acetalde-hyd genom aldehydkondensation (se d.o.). Aldoxi'mer, kvävehaltiga produkter, som bildas vid inverkan av hydroxylamin på aldehy-der; flyktiga vätskor, som med syreklorider bilda nitriler. Aldrich [äTdrij], Thomas Bailey, nordamerikansk förf. (1836—1907), mest bekant som förf, till ”Een stygg pojkes historia” (sv. övers. 1880), till en stor del autobiografisk. A. skrev romaner och berättelser, de senare ganska koncisa, de förra ojämna. S.B.L. Aldridge [äTdrij], I r a, nordamerikansk skå ning, men medverkade ej vid hans död. Han stupade vid försvaret av Landshut 1634. A. var en tapper och klok men hård krigare; han användes även i diplomatiska värv. P.S. Aldrova'ndi. ü 1 i s s e, italiensk naturforskare (1522—1605). A. studerade först juridik, senare medicin och filisofi; han hölls fången under påven Paul III för kätteri, men frigavs efter dennes död och ägnade sig då åt samlandet av växter och fiskar och förestod den i Bologna år 1568 grundade botaniska trädgården. A. påbörjade vid 72 års ålder utgivandet av ett stort zoologiskt arbete, vari han själv beskrev fåglar, insekter och lägre djur. Han tyckes ha varit den förste, som anlade ett herbarium i modern mening. A:s arbeten utmärka sig särsk. genom materialets för den tiden stora omfattning samt de anatomiska synpunkter, han anlägger vid dess systematisering. [E.D-r.] Aldrova'ndia, Aldrova'nda, växtsläkte av fam. flugfängeväxter med en i s. och mellersta - 535 — — 536 —