ANDERSON flyktingen, som i sin ungdom i likhet med A. P. studerat i Uppsala och nu sökte sin tillflykt hos den på Rankhyttan (Vika s:n) bosatte studiekamraten. A. vågade emellertid icke behålla honom hos sig utan sände honom vidare, men anslöt sig några månader senare till Gustav Gustav Vasa vid Rankhyttan. Fresk i Uppsala domkyrka av J. G. Sandberg. Vasa och förblev honom trogen under de kritiska situationerna på 1520-talet i samband med Peder Sunnanväders och daljunkarens uppträdande samt västgötaupproret. Under jäsningen med anledning av klockskatten anslöt sig däremot A. till de upproriska och blev en av deras ledare; han avrättades 1534. G.Cqt. Anderson och Andersson. Ordningsföljden i fråga om dessa uppslagsord är följande: 1) svenskar, a) släkter, b) enskilda personer, kronologiskt efter födelseår; 2) utlänningar, kronologiskt efter födelseår. Inom var och en av dessa grupper ha de båda stavningsvarianterna sammanförts till en serie. Andersson, småländsk släkt. Kyrkoherden i Åkers pastorat Andreas A. hade sönerna A. 1) och 2). 1) J o h a n A., biskop (1820—94). Fil. mag. i Lund 1844, lektor i filosofi 1849 och rektor 1853—63 vid Växjö högre elementarläroverk gjorde sig A. känd som en synnerligen dugande skolman; 1862 utnämndes han till kyrkoherde i Gränna och 1879 till biskop över Växjö stift. A:s namn är framför allt knutet till en rad förtjänstfulla Goethe-översätt-ningar, ”Faust”(1853), ”Götz von Berlichingen” och ”Stella” (1854), ”Egmont”, ”Clavigo” och ”Syskonen” (1855). G.Cqt. 2) Anders A. (skrev sig Anderson), den föregåendes bror, läkare och skald (1822—92), fil och med. d:r, prof i obstetrik och gynekologi vid Karolinska inst. 1864—87, en av de aderton 1875. A. författade förutom fackvetenskapliga skrifter även ”Dikter” (1889), och efter hans död utgavs en samling ”Dikter, tal och minnesteckningar”. P.M.S. 3) Anders Hilding A., son till A. 1), skolman och förf. (1853—1918), docent i grekiska vid Lunds univ. 1879, rektor vid Högre elemen tarläroverket i Växjö 1892, i Lund 1906. Som lärare misstrodde A. metodiken och lade huvudvikten vid lärarens personliga intresse för sin uppgift. Han var en flitig översättare av latinska, grekiska och sanskritförfattare, omdiktade den gamla folkdikten om Mickel Räv och utgav dessutom bl.a. en studie över det grekiska dramat och en pedagogisk lärodikt ”Kuno Amérs skolår” (1918). Postumt utkom en samling Goethestudier, ”Goethes Faust” (1924). J.Mbg. Andersson, Skinnar Per, upprorsledare (d. 1744), framträdde 1742 på det landsting, som dalallmogen framtvingat, som en av regeringens och ständernas häftigaste kritiker, och då på våren 1743 dalkarlarnas vägran att anskaffa rekryter till Dalregementet och önskemål att få danske kronprinsen till tronföljare togo formen av fullständig upprorsrörelse, medföljde A. som ledare de upproriskas obetänksamma tåg mot Stockholm; han dömdes till döden 9/i 1744 och avrättades. G.Cqt. Andersson, Anders, i Vall a-S ö r g å r-d e n, riksdagsman (1786—1871), hemmansägare och gästgivare. Fullmäktig i bondeståndet för Vadsbo hd, Skaraborgs län, 1834—58, insattes A redan vid sin första riksdag 1834/35 i Statsutskottet och tillhörde sedermera än detta, än Konstitutionsutskottet och var v. talman vid riksdagen 1858/59. A. stod i den liberala oppositionens främsta led och var särsk. en varm vän av den allmänna representationsrätten; med en sparsamhetsiver, som stundom gick till överdrift, kämpade han mot alla ”onödiga anslag”, men var dock t.ex. i järnvägsfrågan en bland de första, som insåg vikten av förbättrade kommunikationer; han arbetade för folkundervis- — 1015 — — 1016 —