ANECHO v. Pufendorf och franske residenten Lapique-tière som förf. Författaren är dock säkert en svensk, enl. G. Schauman och N. Ahnlund (i ”Historisk tidskr.” resp. 1902 och 1923), diplomaten J. P. Olivecrantz (se denne), vilken skall ha lämnat sitt manuskript till S. v. Pufendorf, då denne reste från Sverige. Bokens tillkomstår torde vara 1687 el. 1688. C.V.J. Anecho, hamnstad i franska mandatområdet Togo, Afrika. Järnväg till Lome. A. var till 1914 under namn av Klein Popo huvudstad i tyska kolonien Togo. Aneikadu, missionsstation i prov. Madras i Indien, grundad av Leipzigmissionen 1861, överlåten på Svenska kyrkans mission 1901, sedan 1927 åter under Leipzigmissionens ledning. S.N. Aneiza, stad i sultanatet Nadjd, i det inre av Arabien vid Wadi-r-Rumma; c:a 10,000 inv. A., som nästan helt och hållet omgives av öken, är en av wahhabiternas viktigaste platser. H.S-n. Anekdot [-då't] (grek. ane'kdoton), eg. outgivet arbete; numera betecknas med a. en kort, ofta med en speciell poäng försedd berättelse, t.ex. om någon tilldragelse ur en (historiskt ryktbar) persons liv, något yttrande av honom el. dyl. — ”Anekdota” kallar Prokopios sin hem liga historia om Justinianus’ privatliv. [W.N.] Anela'sma, ett släkte bland kräftdjuren, tillhörande ordn. rankfotingar (se d.o.). A. saknar kalkplattor i manteln. Arten A. squali'-cola lever parasitiskt på hajar, fästad vid värddjuret med sitt skaft. H.W-n. Ane'lli, A n g e 1 o, italiensk diktare och lärd (1761—1820). Av hans många dikter äro viktigast de sju på litterära förhållanden anspelande satirerna ”Cronache di Pindo” (1811— 18). [A-f N.] Anemi', se Blodbrist. Ane'misk, lidande av blodbrist (se d.o.). Anemochord [-kå'rd], se Anemokord. Anemoga'ma, a n e m o f i'l a, kallas växter, vilkas blommor pollineras med tillhjälp av vinden. Se Pollination. O.Gz. Anemogra'f, självregistrerande anemometer och anemoskop (se d.o.). Anemokora [-kå'-], sådana växter, vilkas frukter och frön spridas med vinden. Se V ä x-ternas spridning. A.V-e. Anemokord [-kå'rd] (till grek. a'nemos, vind, och chorde', sträng), mus., pneumatiskt stränginstrument, ett försök av den tyske pianofabrikanten Schnell i Paris (1789) att genom en på konstgjord väg frambragt luftström åstadkomma vibration av strängarna på ett pianoliknan-de instrument. Idéen till instrumentet, vilken var hämtad från eolsharpan, upptogs senare av Kalkbrenner och H. Herz (piano éolien 1851). [A-fN.] Anemologi', läran om vinden. Anemome'ter, instrument för bestämning av vindstyrka el. vindhastighet. Ett flertal olika typer förekomma, bland vilka särsk. kan nämnas den Robinsonska skålkorsanemometern, ett rörligt kors, vars fyra armar i ändarna äro försedda med ihåliga halvsfärer. Rörelsen överföres till ett räkneverk, där antalet varv avläses; vindens väg under en viss tid är ung. 3 ggr. den väg halvsfärerna tillryggalägga på samma tid. I den Wildska vindfanan bestämmes vindstyrkan genom lutningen hos en fritt nedhängande skiva och i den Oslerska anemo-metern av sammantryckningen hos en spiralfjäder, som står i förbindelse med en för vinden utsatt skiva. Se Meteorologiska instrument. A.L-dh. Anemo'ne, växtsläkte. Se Sippsläktet. Anemoskop [-skå'p], vindfana, instrument, som anger vindriktningen. Anemoskop av enklaste slag äro vimpeln och vindflöjeln. Ett under den rörliga delen sittande fast kors med armarna inriktade i de olika väderstrecken möjliggör ett noggrannare angivande av vindriktningen. Se Meteorologiska instrument. A.L-dh. Anemota'xis benämnes det förhållande, att vissa flygande djur inställa sig mot vinden. Se Taxis. Ane'rio. 1) F e 1 i c e A., italiensk kompositör (1560—1614), 1594 Palestrinas efterträdare som kompositör vid det påvliga kapellet. A. var en produktiv, högt begåvad kompositör av den romerska skolan, elev till Nanini och Pa-lestrina, till vilkens stil han slöt sig. Han deltog i redaktionen av den gregorianska sångens Medicæa-uppl. — Litt.: ”Rivista musicale”, 1914, 1915, 1920; ”Kirchenmusikalisches Jahr-buch”, 1903. E.A. 2) Giovanni Francesco A., troligen den föregåendes bror, italiensk kompositör (c:a 1567—1620), kapellsångare under Palestri-na, kapellmästare hos kung Sigismund av Polen, kapellmästare 1610 vid domkyrkan i Verona, 1611 åter i Rom. A. är en produktiv kompositör av mässor, motetter, madrigaler m.m. och äger stor betydelse i oratoriets tidigare historia som kompositör till ”Dialog-Lauder” (”Teatro armonico spirituale”, 1619) med ämnen som ”David och Goliath”, ”Paulus’ omvändelse” o.a. E.A. Aneroi'dbarometer, se Barometer. Anestesi', förlamning av smärtsinnet. Anestesii'n, ersättningsmedel för kokain. — 1083 — — 1084 —