FRISER Dekorerad fris på Theseions arkitrav. Aten. ramning av ett golv, begränsande dess i mönster el. viss riktning lagda huvuddel utmed väggarna. Se G o 1 v. G.W.W. Fris (till fra. friser, locka, se Frisera, el., enl. andra, tyg från Friesland), textil., ett i sht förr och särsk. i folkdräkter (till tröjor, damaskstrumpor o. s. v.) mycket brukat grovt ylletyg, som kunde ha nöthår inspunnet i inslaget. F. var enfärgat och oftast grönt el. rött. I. Frisboken, se Codex frisianus. Frisch, H a r t v i g, dansk politiker (f. 17/i 1893), lektor vid Metropolitanskolan i Köpenhamn sedan 1929. F. intog tidigt en ledande ställning bland de akademiker, som anslöto sig till socialdemokratiska partiet och är sedan 1926 led. av Folketinget. Förutom tidskr.- och tidn.-art. har F. utg. ”Platons Stat” (1924), ”Rom, Oldtidens Verdensby” (1925, sv. övers. 1930) och ”Sofisten Protagoras” (1926). T.E-r. Frischeisen-Köhler [fri'jalzon-kö-], Max, tysk filosof (1878—1923), docent i Berlin och prof, i Halle, lärjunge till W. Dilthey (se denne), vars kunskapsteoretiska, psykologiskt grundade realism han vidare utvecklade. Bland F.-K:s arbeten märkas ”Wissenschaft und Wirklichkeit” (1912), ”Das Realitätsproblem” (s. å.), dessutom pedagogiska skrifter. E.v.A. Frisches Haff, strandsjö, till huvudsaklig del belägen inom prov. Ostpreussen, Tyskland; 860 kvkm., 3—5 m. djup. F. skiljes från Danziger Bucht genom den 60 km. långa, 1—3 km. breda strandsporren Frische Nehrung, som 1510 genombröts av havet, varvid det 380 m. breda och 6 m. djupa Pillauer Tief bildades. I F. H. mynna Weichsels h. utloppsarm Nogat, Passarge och Pregel, från vilken senare en 6,5 m. djup farled, Königsberger Seekanal, leder fram till Pillau. S. FrFschlin, Philip Nikodemus, tysk satiriker, komedidiktare och filolog (1547—90), prof, i Tübingen 1568, skrev sina bästa arbeten på latin; dramerna utgåvos för första gången 1585 under titeln ”Operum poeticorum pars scenica”. F :s förnämsta latinska komedi är ”Julius redivivus” (1584, ny uppl. av W. Janell m. fl. 1912). I sv. övers, av N. Beronius utkom 1674 (nytr. 1877) ”Rebecca” (1576). F. var en stridbar och orolig ande och tillbragte, ett offer för kollegers avund och tidens univ.-förhållan-den men även för sin egen vassa tunga, sista månaderna av sitt liv i fängelse. Rth. Fri'schman, David, polsk-judisk förf. (1863 —1922), debuterade 1882 som hebreisk förf, och verkade från 1886 ss. tidskr.-utg. F. utgav mästerliga övers, till hebreiska av världslitteraturens bästa verk, skrev lyriska dikter, ss. ”Messias” (övers, i M. Ehrenpreis & R. Josephson, ”Nyhebreisk lyrik”, 1920), berättelser och legender, oftast med bibliska motiv, samt journalistik, i sht essayer och kåserier. En fullst. uppl. av F:s samlade arbeten började utges 1925. C.V.J. Frisedel, intyg, som av inskrivningsmyndighet utfärdas för värnpliktig, vilken helt fri-kallats från värnpliktens fullgörande. Bj. Frisel (från ty. Friesel), numera knappast använd term, i äldre sv. medicinsk litteratur hu-vudsakl. i följ, två uttryck: 1) friselfeber, liktydigt med den s. k. engelska svetten (se d. o.), 2) f r i s e 1 u t s 1 a g, liktydigt med miliaria (se d. o.). af K. FriseTl, Erik, industriman (f. 24/i 1859). F., som 1900—07 var direktör i A.-b. D. Carnegie & co., tillhör sedan 1902 Skandinaviska kredit a.-b:s styrelse och har härigenom spelat en betydelsefull roll vid de finansoperationer, som krävdes för Trafik-a.-b. Grängesberg—Oxelösunds övertagande av de norrländska malmfälten och för bildandet av Sv. sockerfabriks-a.-b. F. tillhör styrelsen för båda dessa företag och var 1909—16 direktör i Trafik-a.-b. Grängesberg—Oxelösund samt i Luossavaara-Kiiruna-vara a.-b. Han har ofta anlitats för offentliga uppdrag, var medl. av handelsrådet 1912, av industrikommissionen 1914 och en av de sv. underhandlarna med England 1916. T.E-r. Frisens park, naturpark på S. Djurgården, Stockholm, mellan Valdemarsudde och Biskops-udden, uppkallad efter grosshandlanden K. M. Fris. I F. p. låg 1909 års konstindustriutst. Vid Biskopsudden ligger K. S. S. S:s båthamn. LM-g. Friser, lat. fri'sii, germanskt folk, som möter oss redan f. Kr. vid kustområdet mellan Rhen och Ems. De kuvades av Drusus 12 f. Kr. och förblevo med kortare avbrott över ett sekel under romersk överhöghet. Under folkvandrings-tiden förekommer sällan f:s namn. Deras expansion har ej berört romerskt område och har Uppslagsbok. X. — 335 — 13 — 386 —