FULLÖSA kyrkomötet”; se härom nedan. Om f. för en stats sändebud hos främmande stat (”kreditivbrev”) , se Beskickning. — 3) Förvalt-ningsrättsligt betecknar f. den skriftliga utnäm-ningshandling (”öppna fullmakt”), som utfärdas av K. m:t el. annan statsmyndighet (länsstyrelse, domkapitel, univ.-kansler, reg.-chef o. s. v.) till bevis om tillsättning av viss befattning. Utnämning medelst dylik f. bereder (jämlikt R. F. § 36) tryggare ställning i fråga om befattningens bibehållande, än antagande medelst förordnande el. konstitutorial (se d. o.). C.G.Bj. I statsrättslig terminologi användes f., med en i viss mån speciell betydelse, ss. beteckning för den skriftliga handling, som enl. R. O:s föreskrift ss. bevisurkund om valresultatet av val-förrättaren skall utfärdas för den, som blivit vald till riksdagsman. Denna f., vars form är fastställd i lag om val till riksdagen, utfärdas i två ex.; det ena överlämnas åt den valde, det andra insändes till Justitiedep. Innan riksdagen sammanträder, skola de insända f. granskas inför justitieministern el. en dennes ställföreträdare i närvaro av 3 riksbanks- och 3 riks-gäldsfullmäktige. Granskningen har till ändamål att undersöka, huruvida f. blivit utfärdade i föreskriven form. Oberoende av denna rent formella granskning äger sedermera vardera kammaren företaga en reell prövning av de valdas grundlagsenliga behörighet. E.Spr. Fullmåne, se F a s. Fullmäktig, jur., benämnes en ställföreträdare, som har erhållit fullmakt (se d. o.) att i annans namn företaga rättshandlingar, vilkas verkningar skola direkt träffa fullmaktens givare. Bakom f.-förhållandet ligger vanl. ett uppdrag el. mandat, och f. kallas därför i denna sistn. egenskap ombud el. mandatarie. Bägge rättsinst., f.-skapet och mandatet, äga sin rot i det förhållandet, att en person, vilken är i behov att företaga en rättshandling, t. ex. ett köp, ofta är faktiskt förhindrad att själv företaga densamma. Han kan då medelst två förberedande rättshandlingar förverkliga det åsyftade: dels uppdraga el. giva mandat åt ett ombud att verkställa köpet, dels befullmäktiga detta ombud, d.v.s. tillkännagiva för 3:e man (muntligen el. skriftligen el. annorledes), att han vill vara omedelbart bunden av ombudets köpe-åtgärder. — S.k. legal ställföreträdare (se d.o.) benämnes ej f. — Vissa led. i statens verk och inrättningar kallas även f.: bankof ullmäktige, riksgäldsfullmäktige (se d.o.). ögd. Fullriggare, segelfartyg med 3 el. flera rå-tacklade master. Å en 3-mastad f. benämnas masterna: fock-, stor- och kryss- el. mesan mast. A kryssmasten föres även ett gaffelsegel, mesan. Utom flottans övningsfartyg ”af Chapman”, ”Jarramas” och ”Najaden” finnas i Sverige 1932 inga f. F. benämnes även fregatt-tacklat skepp. T.Hrn. Fulltofta, s:n i Frosta hd, Malmöhus län, n. v. om Hörby; 46,69 kvkm., därav 39,63 land; Ur S.T.F;s bildarkiv. Fulltofta kyrka. 692 inv. (1931; 17 inv. pr kvkm.); 12,oi kvkm. åker (1927; 30,6% av landarealen), 15,io kvkm. skogsmark. Egendom: Fulltofta. — Pastorat: F. och Ö. Äspinge, Frosta kontrakt, Lunds stift. J.C. Fulltofta, gods i F. s:n, Malmöhus län, vid Ringsjön; med underlydande 18% mtl, 1,100 har, varav 650 åker; taxeringsvärde 714,500 kr. Huvudbyggnaden är av sten i 2 våningar, byggd 1855, restaurerad 1920. F., som nämnes redan under 1400-talet, då det tillhörde Lunds ärkebiskopsstol, var fideikommiss inom ätten Trolle 1770—1918, då fideikommisset överflyttades till kapital. F :s nuv. ägare är godsägare E. Trolle. Th.P. Fullträff, direkt träff av hel (icke sprängd) projektil, avskjuten ur eldvapen. Art.-projektiler verka ant. genom f. (eftersträvas vid skjutning mot pansar, täckt rum el. dyl.) el. genom träffar av skrot (sprängstycken), utslungade vid projektilens krevad (brisad). Jfr Projektilverkan. B.Sbg. Fullösa, s:n i Kinne hd, Skaraborgs län, ö. om Kinnekulle; 19,58 kvkm., därav 19,51 land; 870 inv. (1931; 45 inv. pr kvkm.); 10,23 kvkm. åker (1927; 52,4% av landarealen), 6,17 kvkm. skogsmark. — Kyrkan har några delar av den ursprungliga romanska anläggningen bevarade; dess nuv. utseende, med rika målningar å det platta trätaket, orgelbröstningen etc., härstammar från 1700-talet; predikstolen och altarupp-satsen (från 1745) äro rikt snidade. — Pastorat. — 533 — — 534 —