FÄHRÆUS skråväsendets upphävande (1846). 1847—64 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Från 1844 bevistade F. samtliga ståndsriksdagar och var led. av F. k. 1867—78, led. av Statsutskottet vid ett flertal riksdagar, v. talman i F. k. 1868—72 och 1875, bankofullmäktiges ordf. 1861—71. F. var även naturvetenskaplig forskare och förf, (entomolog) samt framträdde också som ekonomisk och politisk skriftställare. Han utgav 1880 ”Skildringar ur det offentliga lifvet”, kortfattade memoarer hu-vudsakl. från hans statsrådstid. E.Ths. 2) Johan Fredrik F., den föregåendes tvillingbror, ämbetsman (1796—1865). Efter kansliexamen i Uppsala 1815 inträdde F. i tullverkets tjänst, blev sekreterare i Generaltullstyrelsen 1825 och kanslidep.-chef 1836. Vid 1844/45 års riksdag tjänstgjorde han som sekreterare i Konstitutionsutskottet och var led. i 1846 års representationsreformkommitté. 1847 efterträdde han F. 1) som statsråd och chef för Civildep. Bland de åtgärder, för vilka F. som statsråd verkat, må nämnas genomförandet av brännvinslagstiftningen 1855, påbörjande av statens järnvägar samt tillkomsten av Sveriges geologiska undersökning. 1856 blev han gene-raltulldirektör. F., vilken liksom brodern var en utomordentligt dugande ämbetsman, var led. i ett flertal kommittéer samt ordf, i kommittén för utarbetande av förslag till ett statistiskt ämbetsverk (1856) och i kommittén förberedande frågan om förändrad organisation av styrelse-och förvaltningsverken 1858. E.Ths. 3) Fredrik Edvard F., den föregåendes son, statistiker (1828—67), fil. d:r i Uppsala 1851, tjänsteman i Ecklesiastikdep. s. å., lektor vid Nya elementarskolan 1855, ingick i Statistiska centralbyråns tjänst 1858 och blev sekreterare där 1861. Vid 1867 års riksdag var F. sekreterare i det särskilda utskott, som tillsattes för att klarlägga den ekonomiska ställningen i landet (det s. k. välfärdsutskottet), vars betänkande huvudsaki. är hans verk. Han har ock väsentligen utarbetat den första sv. valstatistiken. F. utgav flera historiska avh. samt ”Administratif och statistisk handbok” (1864). E.Ths. 4) O 1 g a K. A. F., f. Björkegren, g. m. F. 6), skådespelerska (f. % 1857), se Björkegren. 5) Fredrik Immanuel F., son till F. 3), teolog (f. % 1862), fil. d:r i Uppsala 1886, teol. d:r 1907, lektor i Västerås 1887, domprost där 1909, led. av kyrkolagstiftningskommissionen 1915; ordf, i Västerås stadsfullmäktige 1919— 31. Av F:s’ skrifter märkes ”Den evang. skriftprincipen” (synodaldisp. 1906). S.N. 6) Klas Valter F., konstskriftställare (f. Vi2 1863), framträdde först med en litterär studie ”Thomas Thorild” (1888) och en samling ”Dikter” (1891) men riktade snart sitt intresse på konstnärliga frågor. Med utgångspunkt från Konstnärsförbundets idéer utgav F. stridsskriften ”Perpetuum im-mobile” (1899), riktad mot Konstakad. och Sv. akad., samt det konstteoretiska arbetet ”Konstverkets byggnad” (1904). Senare ha följt ett stort antal tidskr.-art., delvis ingående i ”Konstkritiska essayer” (1924, 1929). F. sammanförde en värdefull konstsamling. G. 1887 m. Olga Björke-gren-F. (se denna). G.V. 7) Gustaf Rudolf F., bror till F. 5), skolman, historiker (f. 25/e 1865), fil. d:r i Uppsala 1891, adjunkt vid Högre latinlärov. å Norrmalm 1900, lektor 1904 vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och s. å. rektor där (till 1930) med undantag för åren 1909—14, då han var läroverksråd. 1918 var F. medl. av Skol-kommissionen, 1920—23 dess ordf. Bland hans utg. skrifter märkas: ”Om förändringen af Sveriges allianssystem åren 1680—1682” (gradual-avh., 1891), ”Karl XI och Karl XII” (i ”Sveriges historia till våra dagar”, 8, 1921), ”Läro-verksreformernas historia i Sverige sedan förra årh:s början” (i ”Skolkommissionens betänkande”, 2, 1922). H.Bg. 8) Robert (Robin) Sanno F., son till F. 6), läkare (f. 15/io 1888), disputerade i Stockholm 1921 på en avh. om ”The suspension sta-bility of the blood”, blev med. lic. och med. d:r där 1922, do cent i experimentell patologi 1923 och laborator i patologisk anatomi 1926. 1928 blev han prof, i sistn. ämne i Uppsala. F :s’ undersökningar ha huvudsaki. gällt blodet, framförallt de röda blodkropparnas sänkningshastighet under olika betingelser. F. har därvid byggt på en iakttagelse, som spelat stor roll i forna tiders sjukdomsdiagnostik (se C r u s t a inflammatoria) och har uppfunnit en ny undersökningsmetod (se B 1 o d s ä n k n i n g), vilken visat sig vara av den allra största be — 619 — — 620 —