FÄLTBEFÄSTNING Fällning, kem., se U t f ä 11 n i n g. Fallströmmen, sund i Stockholms skärgård mellan Ingarölandet och Älgö, förbinder ö. om Saltsjöbaden Baggens- och Ingaröfjärdarna. Fält. 1) Bergstekn., längdutsträckningen hos en malm, d. v. s. dess utsträckning i stryknings-riktningen; även detsamma som gruvfält. K.A.G. 2) Fys. F. kallas en rymd, inom vilken i varje punkt en fysikalisk storhet har ett bestämt värde. Alltefter arten av denna storhet, fältstyrkan el. fältintensiteten, talar man om vektorfält el. skalara fält (se Skalar och Vektor). Ex. på vektorfält äro elektriska f., magnetiska f., gra-vations-f. (se d. o.) etc. Ett skalart f. är t. ex. ett temp.-f. Om i ett vektor-f. f.-styrkan i varje punkt till storlek och riktning är densamma, säges f. vara homogent, i motsatt fall inhomogent. N.B-e. 3) Sportv., benämning på en samling tävlande (ryttare m. fl.), som startat i en löpning (kapplöpning). O.K-gh. Fält-, militärt prefix, som anger, att termen i fråga avser förhållandena i fält (= under krig). Numera ofta ersatt med sammansätt-ningsdelen krigs-, E.O.B. Fältarbeten, sådana i fält utförda arbeten, som avse att främja egna truppers verksamhet och bekvämlighet, näml, befästnings-, maskerings-, förbindelse-, förstörings- och förlägg-ningsarbeten. A.W.G. Fältarmé, se F ä 11 h ä r. Fältartilleri, rörligt art., ingående i fälthären. F., utrustat med kanoner av högst 9 cm. och haubitser av högst 11 cm:s kaliber (vanl. 7,5 resp. 10,5 cm.), benämnes lätt; övrigt f. benämnes tungt (vanl. 10—15 cm. kanoner och 15—22 cm. haubitser). Större delen av f. är hästanspänt, mindre delar motoriserade. I Sverige utgöres fördelningsart. till större delen av lätt, hästanspänt f., arméart. huvudsaki. av tungt motoriserat f. Det gamla ”positionsart.” räknas numera som tungt f. Det rörliga luft-värnsart. kan även hänföras till f. — Det lätta f. besitter stor rörlighet och framkomlighet i terräng samt förmåga att snabbt intaga stridsställning. Det är särsk. lämpat för direkt samverkan med inf. — Det tunga f., som i fråga om framkomlighet m. m. är det lätta underlägset men å andra sidan har större verkningsförmåga mot motståndskraftiga mål och på stora avstånd, användes mest för samlad eld mot ställningar m. m. och för nedkämp-ning av fiendens batterier. Jfr Artilleri och Artilleripjäs. R.Sbg. Fältbageri, rörlig anstalt, som flyttas efter fälttruppernas rörelser och där brödbakning äger rum med begagnande av i orten befintliga bagerier el. medförda fältbakugnar. Vid sv. fälthären sker sådan bakning vid etappanstalter: etappbagerier. E.O.B. Fältbana, krigsv., en av flyttbar materiel utan större underbyggnadsarbeten anordnad, smalspårig järnväg för vanl. tillfällig trafik, ss. vid större byggnadsarbeten, vid förråds- och upplagsplatser, för transport av ammunition inom fästningar och under ställningskrig m. m. Spår-materielen utgöres vanl. av till ramar fast förenade skenor och järnsyllar, vilka genom skarvjärn hastigt kunna hopsättas samt, om marken är tillräckligt bärkraftig, utläggas direkt på denna efter endast någon avjämning. Spårvidden är 40—75 cm. Vagnarna äro två-axlade; överredets konstruktion är beroende av transportändamålet. Drivkraften kan utgöras av människor, dragdjur, vindspel el. lokomotiv. I stormaktsarméerna finnes särskild fältbane-materiel, som handhaves av järnvägstrupper. Jfr Fält järnväg. A.W.G. Fältbatteri, fältart:s lägsta ”eldenhet”, vanl. bestående av 4 (undantagsvis 3 el. 6) pjäser jämte personal, transportmedel, ammunition m.m. Jfr Fältartilleri och Batteri. R.Sbg. Fältbefästning, i allm. av trupperna själva utförd befästningsanordning för att höja egen eldverkan samt skydda och spara egen trupp. Egentliga f. användes första gången under nordamerikanska inbördeskriget, betingade av inf:s ökade eldkraft genom bakladdningsgevärets och enhetspatronens införande. Utvecklingen inom det vapentekniska området i slutet av 1800-och i början av 1900-talet tvingade icke blott den försvarande utan även den anfallande att allt oftare utföra f. till skydd mot den avsevärt ökade eldverkan. Erfarenheterna beträffande f. från rysk-japanska kriget 1904—05 föranledde stormakterna att utgiva särskilda befästnings-instruktioner, vilka dock voro färdiga först omedelbart före världskriget. Därigenom voro dessa bestämmelser föga kända av trupperna, varför f. under de första striderna endast sparsamt kommo till utförande. Eldverkan tvingade trupperna till alltmera omfattande f. Ställningarna, att börja med bestående av endast enkla skyttevärn och hinder, försågos med skyddsrum, skyttevärnen erhöllo allt kraftigare profiler, hinderna gjordes upp till 100 m. breda. I bakomvarande terräng anlades nya f. Genom den oerhörda eldverkan från massinsats av art. blev det nödvändigt att alltmer sprida och maskera anläggningarna, varvid den befästade ställ-ningsfronten fick större och större djup. Den fältbefästade ställningen kom att likna en fäst-ningsfront. — F. bör i regel utföras av den trupp, som skall använda densamma. Endast för arbeten, som kräva särskild teknisk utbild — 645 — — 646 —