Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fällning - Fällströmmen - Fält - Fält- - Fältarbeten - Fältarmé - Fältartilleri - Fältbageri - Fältbana - Fältbatteri - Fältbefästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLTBEFÄSTNING
Fällning, kem., se U t f ä 11 n i n g.
Fallströmmen, sund i Stockholms skärgård
mellan Ingarölandet och Älgö, förbinder ö. om
Saltsjöbaden Baggens- och Ingaröfjärdarna.
Fält. 1) Bergstekn., längdutsträckningen hos
en malm, d. v. s. dess utsträckning i
stryknings-riktningen; även detsamma som gruvfält. K.A.G.
2) Fys. F. kallas en rymd, inom vilken i
varje punkt en fysikalisk storhet har ett
bestämt värde. Alltefter arten av denna storhet,
fältstyrkan el. fältintensiteten,
talar man om vektorfält el. skalara
fält (se Skalar och Vektor). Ex. på
vektorfält äro elektriska f., magnetiska f.,
gra-vations-f. (se d. o.) etc. Ett skalart f. är t. ex.
ett temp.-f. Om i ett vektor-f. f.-styrkan i
varje punkt till storlek och riktning är
densamma, säges f. vara homogent, i motsatt
fall inhomogent. N.B-e.
3) Sportv., benämning på en samling
tävlande (ryttare m. fl.), som startat i en löpning
(kapplöpning). O.K-gh.
Fält-, militärt prefix, som anger, att termen
i fråga avser förhållandena i fält (= under
krig). Numera ofta ersatt med
sammansätt-ningsdelen krigs-, E.O.B.
Fältarbeten, sådana i fält utförda arbeten,
som avse att främja egna truppers
verksamhet och bekvämlighet, näml, befästnings-,
maskerings-, förbindelse-, förstörings- och
förlägg-ningsarbeten. A.W.G.
Fältarmé, se F ä 11 h ä r.
Fältartilleri, rörligt art., ingående i fälthären.
F., utrustat med kanoner av högst 9 cm. och
haubitser av högst 11 cm:s kaliber (vanl. 7,5
resp. 10,5 cm.), benämnes lätt; övrigt f.
benämnes tungt (vanl. 10—15 cm. kanoner och
15—22 cm. haubitser). Större delen av f. är
hästanspänt, mindre delar motoriserade. I
Sverige utgöres fördelningsart. till större delen
av lätt, hästanspänt f., arméart. huvudsaki. av
tungt motoriserat f. Det gamla ”positionsart.”
räknas numera som tungt f. Det rörliga
luft-värnsart. kan även hänföras till f. — Det
lätta f. besitter stor rörlighet och
framkomlighet i terräng samt förmåga att snabbt intaga
stridsställning. Det är särsk. lämpat för direkt
samverkan med inf. — Det tunga f., som i
fråga om framkomlighet m. m. är det lätta
underlägset men å andra sidan har större
verkningsförmåga mot motståndskraftiga mål och
på stora avstånd, användes mest för samlad
eld mot ställningar m. m. och för
nedkämp-ning av fiendens batterier. Jfr Artilleri
och Artilleripjäs. R.Sbg.
Fältbageri, rörlig anstalt, som flyttas efter
fälttruppernas rörelser och där brödbakning
äger rum med begagnande av i orten befintliga
bagerier el. medförda fältbakugnar. Vid sv.
fälthären sker sådan bakning vid
etappanstalter: etappbagerier. E.O.B.
Fältbana, krigsv., en av flyttbar materiel utan
större underbyggnadsarbeten anordnad,
smalspårig järnväg för vanl. tillfällig trafik, ss. vid
större byggnadsarbeten, vid förråds- och
upplagsplatser, för transport av ammunition inom
fästningar och under ställningskrig m. m.
Spår-materielen utgöres vanl. av till ramar fast
förenade skenor och järnsyllar, vilka genom
skarvjärn hastigt kunna hopsättas samt, om
marken är tillräckligt bärkraftig, utläggas
direkt på denna efter endast någon avjämning.
Spårvidden är 40—75 cm. Vagnarna äro
två-axlade; överredets konstruktion är beroende av
transportändamålet. Drivkraften kan utgöras
av människor, dragdjur, vindspel el. lokomotiv.
I stormaktsarméerna finnes särskild
fältbane-materiel, som handhaves av järnvägstrupper.
Jfr Fält järnväg. A.W.G.
Fältbatteri, fältart:s lägsta ”eldenhet”, vanl.
bestående av 4 (undantagsvis 3 el. 6) pjäser
jämte personal, transportmedel, ammunition m.m.
Jfr Fältartilleri och Batteri. R.Sbg.
Fältbefästning, i allm. av trupperna själva
utförd befästningsanordning för att höja egen
eldverkan samt skydda och spara egen trupp.
Egentliga f. användes första gången under
nordamerikanska inbördeskriget, betingade av inf:s
ökade eldkraft genom bakladdningsgevärets och
enhetspatronens införande. Utvecklingen inom
det vapentekniska området i slutet av
1800-och i början av 1900-talet tvingade icke blott
den försvarande utan även den anfallande att
allt oftare utföra f. till skydd mot den avsevärt
ökade eldverkan. Erfarenheterna beträffande f.
från rysk-japanska kriget 1904—05 föranledde
stormakterna att utgiva särskilda
befästnings-instruktioner, vilka dock voro färdiga först
omedelbart före världskriget. Därigenom voro
dessa bestämmelser föga kända av trupperna,
varför f. under de första striderna endast
sparsamt kommo till utförande. Eldverkan tvingade
trupperna till alltmera omfattande f.
Ställningarna, att börja med bestående av endast enkla
skyttevärn och hinder, försågos med
skyddsrum, skyttevärnen erhöllo allt kraftigare
profiler, hinderna gjordes upp till 100 m. breda. I
bakomvarande terräng anlades nya f. Genom
den oerhörda eldverkan från massinsats av art.
blev det nödvändigt att alltmer sprida och
maskera anläggningarna, varvid den befästade
ställ-ningsfronten fick större och större djup. Den
fältbefästade ställningen kom att likna en
fäst-ningsfront. — F. bör i regel utföras av den
trupp, som skall använda densamma. Endast
för arbeten, som kräva särskild teknisk
utbild
— 645 —
— 646 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
